Föräldrar pressar sjukvården att stämpla väldigt tråkiga barn med neuropsykiatriska diagnoser

2013-02-09

I ett Sverige där 1970-talets mer flummiga sociologiska såväl som psykologiska idéer fortfarande lever starka ska man inte låta problemet med att barn som egentligen inte är mer än väldigt tråkiga (i perspektiv från sina föräldrar) kan drabbas av falska diagnoser. Ett uppenbart exempel om än från vulgär-kulturens fiktion har vi nedan där vi givetvis ska betvivla att prediktionen sker med annat än statistiska metoder vilket talar för att barnet i fråga inte alls behöver vara autistiskt utan kanske bara är matematiskt intresserad (och ev. stum eller om föräldrarna kanske inte talar matematik):


Om TV-serien i Wikipedia: Touch (2012 TV series) (Även om jag inte sett serien tvivlar jag verkligen på att det är samhällsbyggande sund underhållning. Tråkigt lågkvalitativt strunt.)

Verkligen att jag borde starta motsvarande en patientförening för alla vi som är väldigt tråkiga d.v.s. på nivåer när omvärlden kan uppleva besvär av det eller det ligger över gränsen för vad många tror är normalt och just gärna vill tolka felaktigt som ett psykiatriskt funktionshinder (också gäller att en del personer är överdrivet känsla för det tråkiga vilket också kan medverka till felaktiga tolkningar).


Känner man själv att ett problem finns med att man är överdrivet tråkig finns också mycket man kan göra själv för att snarare förädla genom att introducera ett nytt verktyg i kognitionen än att man sänker ner sig till nödvändigtvis det bonniga, triviala eller fördummade. Komik behöver inte vara majstång, folk som bajsar på sig eller fylle-fester med stand up comedy som SVT med sin vanliga depraverade-förvirring sprider vidare i ett till exempel på hur det väldigt tråkiga så lätt misslyckas att bli något mindre när desperationen överstiger talangen. En elegantare mer världsförbättrande humor går dock att nå. Mina övningar i komik här tror jag kan vara till nytta för många andra väldigt tråkiga personer samtidigt träna något bättre hos en mindre tråkig publik (kanske som ibland vinner på att bli lite tråkigare vilket nog går lättare när det är roligt). Publicerat sista tiden finns:



Komik är ju dessutom på ett helt annat sätt begripligt för många fler. Varande kraftigt tråkig bibehåller det något för roligare personer att uppleva av det större för ögonblicket koncentrerad på det viktigare men tråkigare (kanske vad många läsare här känner igen sig i). Kanske är humor lite närmare dess prototypiska motsvarighet i ansiktsuttrycket genom att så mycket mer ligger i en egen tolkning utanför ord och därför kanske oftare antaget gemensam oavsett faktiska skillnader.