Konvergens en neuron vs en grupp av neuroner

2017-04-18

Betrakta 1 st neuron bestående i förenkling endast av dendrit-träd resp. "grund-funktion". Dendrit-träd ger potentiellt vinkeln aktivitet inkommer med. Antar vi också kommunikation bakåt från dendrit-träd och grundfunktion kan vi likt Max-Planck (tror jag det var) spekulera om att biologiska neuronnät gör back-propagation (att något potentiellt elektro-kemisk information passerar bakåt tycks för mig sedan en 5 - 8 år cirka vara givet från hur jag bedömde det då publicerat. Men jag har föga och kanske inte alls följt upp det där efter).

D.v.s. säg att vi endast har en sändande neuron i lager bakom dendrit-träd vi betraktar. Var vi får centralitet i dendrit-träd är en approximation av hur långt ifrån mitten på lager bakom sändare finns om avståndet är känt mellan lagren. Antar vi ett medelvärdet av allt någonsin kommunicerat innan befinner sig nära nog exakt framför mitten på dendrit-trädet (vilket det i biologiska neuronnät kommer göra eftersom neuronen växer mot det som sänder) är avståndet (eller riktigare uttryckt dess funktionella motsvarighet) känd.

P.s.s. kan vi betrakta en grupp av neuroner. Där resp. neuron uttrycker inlärning av en variant (existerande som meningsfull) av vad neuron-gruppen övergripande handlar om. Ex. kan det som noterat via avbildning aktivitet biologiska neuronnät i människa i numera en myckenhet publicerat vara sådant som varianter av en välkänd människa. Så som en kändis.

Centralitet för aktivitet i grupp av neuron. Den position vi konvergerat till i gruppen när vi också i detekterande neuroner (kanske något likt vad spekulerat i Stanford researchers surprised to find how neural circuits identify information needed for decisions ytterst eller i ett eller flera strukturellt hierarkiska tänkta steg nedanför. Själva poängen i vad vi antar är även om ej riktigt relevant för vad vi diskuterar att relevanta konvergenser i hjärnan kan vara topologiskt tämligen distansierade vilket gör det svårt att utnyttja dem tillsammans utan just något övergripande strukturellt ej av samma typ som kan ta upp resp. konvergens på ett nytt övergripande lager) i och utanför gruppen betraktar den samlande aktiviteten för hela gruppen uttrycker en approximation av verkligheten just nu. D.v.s. aktivitet neuron i viktad med dess avstånd till centraliteten, aktivitet neuron ii viktad med dess avstånd centralitet o.s.v. Vi kan också jämföra detta med den förväntade centraliteten utifrån aktivitet detektor tränad mot den typiska mitten av neuron gruppen tar upp. Är aktivitets-vikten hela gruppen vad vi nöjer oss med att få i en dimension d.v.s. datatyp double / float snarare än en vektor av double / float datatyper räcker det bra med att nöja sig med aktivitet hos denna medan vi behöver utnyttja fler detektorer annars (också styrt av exakthet avbildning).

Traditionellt bra mycket relaterat inlärning koncept i vad som ger eller utnyttjar similarity vill gärna se varje koncept som i någon mening likvärdigt alla andra. Det har fördelen att vi potentiellt kan jämföra alla av dem. Eller enklare säga att ord A som knappt förekommer alls idag i dagligt tal är nästan eller troligt helt synonymt med ord B som är mycket vanligt idag men knappt förekom i någon bibel-variant äldre än 100-år.

Emellertid är nu resp. sådant koncept ej likvärdiga i nivå de potentiellt ex. kan uppröra någon. En person A representerad som oljemålning, tillfälle vi såg personen tala m.m. varianter som genom en personlig erfarenhet lätt konvergerar till en tydlig punkt upprepningsbar utan variationer för samma ny upplevelse är resp. ej lika "emotionella" (potentiellt upprörande / kvinnligt-tänkande - för att ge ett kanske enklare exempel - åtminstone billigt att skapa - resp. via komplettering pekande på kvinnor upprörda över erotika som säljs i butiker visande att intensiteten i sig har sina poler). D.v.s. vi kan se att:

  • Vi kan ha en semantisk mitt som har föga med hur upprörande någon semantisk variant av bakomliggande samma sak.
  • Konvergens i neuron-grupp har här föga med resp. inlärd variants emotionalitet.
  • Vi kan vikta en sådan konvergens över gruppen med denna punkts intensitet.

Detta är ofta en funktionell approximation av hur jag tror människa väldigt ofta fungerar. Undantag existerar emellertid och jag tror kanske alla dessa kan sammanfattas med upp- och ner-sidan av vad vi samlat väljer att kalla danger. Viktar vi resp. neuron i neuron-gruppen med dess emotionella intensitet gäller att vi troligare för samlad konvergens något godtyckligt som ej perfekt stämmer in med någon enskild neuron kommer att konvergera till en mitt som troligare är felaktig rent semantiskt. Betrakta en oljemålning av scen från Vietnamkriget får vi flash-back från personlig upplevelse av Vietnamkriget d.v.s. defekt användning av strategin tolkning. Medan denna mer kostsamma konvergens-algoritm - mer kostsam genom att den kommer ge en troligare per fall defekt konvergens som fordrar "manuell" kontroll av prefrontala kortex för att reflektera om fara / hot är verkligt - i andra situationer kan vara motiverad därför att vi i kontextuell information relevant vet att fara kan vara verklig.

För att förstå kostnaden sluter vi ögonen och visualiserar oss i en labyrint av mörker och smutsig lera under marken. Vi ser framför våra fötter ett färskt likt svagt upplyst av en svag lampa ovanför oss som med en svag smäll därefter dör. Vi hör ett svagt skrapande ljud ej i vår direkt närhet. Snarare i korsning till en tunnel 50 m bakom oss. När vi försöker vrida huvudet bakåt upptäcker vi att det sitter fast. Något är fastspänt vid halsen. När vi rycker till dras det åt likt en strypsnara. Varefter vi känner en hand nypande vår axel. Nästan trängande in genom huden. Det luktar illa. Ruttet som av mat så dålig att den är giftig.

"Working with dot-counting mice running through a virtual-reality maze, scientists from Harvard Medical School have found that in order to navigate space rodent brains rely on a cascade of neural signals that culminate in a single decision that prompts the animal to choose one direction over another.
[...]
'This winner-take-all view is elegant but perhaps somewhat oversimplified,' said study author Chris Harvey, assistant professor of neurobiology at Harvard Medical School. "Our findings suggest that groups of neurons keep track of all recently encountered visual cues and use this information to inform decisions. There needn't be an actual competition between two or more pathways, at least not in the areas of the brain thought to be involved in decision-making."

Från: Maze Runners

Att jämföra med mössens relativt nära släkting människans kulturella skapelse (som jag ej sett men tror mig begripa precis vilken arektypisk-film typ det är): The Maze Runner.

Den depressiva har vid denna punkt ingen kostnad därför att de ger upp. Övriga börjar via överdriven aktivitet bränna igenom möjligheter oavsett kostnader (här räknat om det hade varit verkligt antal döda neuroner vilket för varje sådan i sig kommer öka aktiviteten ytterligare då dödsfall av en neuron släpper fritt alla aktivitets-ökande kemikalier det har lagrat vilket per fall många magnituder överstiger aktivitets-reducerande). En del relaterat bl.a. aktivitet från döda neuroner kommer falla bort som contestant att ta sig ur problemet därför att de ej har erfarenhet etablerad strukturellt i dataprocessing för att klara plötsligt hög aktivitet utan börja bete sig irrationellt (d.v.s. upp till dör av strypsnaran). Andra kan ha specifik erfarenhet av problem-området som gör det hela "alldeles för enkelt" för att riktigt visa något av intresse (de kan ha övat att ta sig ut ur just sådana situationer via någon kroppslig rörelseenergi som uttrycks via spark-bakåt eller dylikt). Övriga kommer acceptera varje divergens, variant konvergens i strukturer av neuron-grupper utifrån vilken mängd kontextuell information från långtidsminne in i arbetsminne nuvarande situation som helst så länge de fortfarande lever och ej tagit sig ur situationen. Till vardags kräver sådant dock väldigt mycket och mer än vad som är effektivt när behovet saknas. Om det är ett val vi gör strategi väljer vi denna situation när ej nödvändig till priset av att vi ej kan se troligare alternativ d.v.s. alternativ också sannolikare får vår normala svensk korrekt funktionella (värden och möjligheter försvinner därför att föga troliga hot måste värderas: Därmed måste jag som gammal säkerhets-filosof och -expert säga långt ifrån alltid att det självklart är sämre att värdera även otroliga hot. Dock som individ krävs en del coping-skill om verkligheten under långa tidsperioder är att du lever under hot om det ej också ska innebära att du begränsar ditt liv. Optimalt ska ditt skill-set ej vara sämre än att när mer konkretiserat att du kan välja strategin riktat dig själv att gå ut och pissa ditt normala revir emedan om tvingad att hålla dig ifrån publikt rum accepterar du också viss kostnad i den psykologiska domänen så om det ej fortsatt ska riskera att påverka den världsbild behöver hanteras så att det ej sätter sig. Matematiska koncept som transformation till ett annat rum kan vara funktionellt och skalbart en mängd olika personligheter d.v.s. de kanske ej kan gå ut uttrycka ägande av sin verklighet acceptabelt säkert i staden i vilket land som helst just då men de kanske kan göra det i något jämförbart där faran är acceptabelt lägre med resultatet att när det större rummet är säkert klarar de föga störda av tiden problematiskt gå ut i den. Likväl får vi anta tidigare filtrering personer. En del personligheter kommer under de flesta möjligheter ej bra klara kontinuerliga hot, och också sådana som visat sig resilient många år slits gärna slutligen ner med varierat resultat att de gärna slår hårt och brett mot hot eller att de gärna flyr, eller mer stokastiskt varierat).

Men vad är kostnaden i en neurongrupp? Säg att en punkt vars aktivitet oavsett om semantisk centralitet kan öppna upp ett sökande i annan information för att försöka säkerställa / komplettera den högsta tänkbara aktiviteten som kan uttryckas. D.v.s. gående ner i information för att söka skatta aktiviteten. Där skattad fara sätter en yttre gräns för hur långt vi kan divergera in i otroliga förklaringar och otroligt användbar information vi någon gång mött.

Ett samspel divergens i andra nätverk av neuroner snarare än att omedelbart acceptera aktuell neurons inlärda mitt aktivitet under konvergens neurongruppen är vad vi antar är fallet. Något motsvarande torde vara fallet när konvergens i neurongruppen tycks när given ej stämma med andra konvergenser i andra neuron-grupper eller jämförbart i delsteg samma neurongrupp. D.v.s. om vad vi kommer fram till ej verkar stämma med given verklighet eller någon enkel minnesregel vi explicit eller implicit lärt oss (tycks förklaringen till situationen jag föreslog att man skulle föreställa sig vara att någon övernaturlig roll-typ är vad som sätter handen på oss kommer en del av oss kasta förklaringen utan att den ens görs medveten för oss medan den för andra personer kommer signaleras troligare än icke-övernaturliga förklaringar därför att de senare i konkret erfarenhet kan saknas fullständigt i allt som från sekundär erfarenhet skulle indikera det. D.v.s. att någon skulle göra arbetsinsats att försätta dig att vakna upp i verkligheten indikerar tycks för dummare mer automatiska delar av hjärnan mindre troligt än att det är demon / spöke som gjort det. Ett fåtal blir glatt upphetsade samtidigt som de rent kroppsligt slappnar av jämfört med annars under ej konkret hot snarast överspända av situationen: En mycket liten särgrupp parallell med de två tidigare refererade typerna vi ser som slitits ner under lång tid. Historik gör verklighet hot som en mindre kostsam verklighet än att vänta på den samtidigt som detta defekt ärvt något av en frisk verklighet tidigare verklig - i kontrast jämförbart med att reagera med regelmässig irrationellt flykt eller irrationellt angrepp vid minsta lilla indikation hot. Träning kan ibland ta vilken som helst av dessa rätt under hot även om de ej nödvändigtvis lätt kommer bra i vardagen.).

Vidare besläktat utnyttjas en motsvarighet (ofta väldigt icke-hantverksmässigt-optimalt) i generering av information. D.v.s. det tycks från hur vanligt detta är att det är föga kostsamt att försöka generera information pekande konvergens gjord via denna algoritm jfr att faktiskt själv konvergera denna typ. Här pekar man mer direkt på att givet något sammanfattat kontextuellt man kan ta för givet att ex. läsaren kan plocka fram är konvergens en viss fara given. Tekniken när utnyttjad mer normalt dåligt (som jag upplever fall när jag mäter effekt: Bryt punkt mellan dåligt och bra på ett års sikt ligger ungefär vid 500 st säkerställda personer som gått ut på gata och där på intensitet att de förekommit i nyheter publicerade av publicist i annat land. Under det ej energi-effektivt relativt kanal man når via om kanalen är sådan att den ej ligger under en rimlig räckvidd att betrakta möjligheten för d.v.s. för mig att vad vi bedömer effekt från gått ut via kanal som åtminstone är i minsta fall en av de skattat av mig 10 000 största publicisterna på nätet också förekommande tryckt. Med begränsningen självklar att vi kan se effekten som lika gärna ev. vara mer predikterande än orsakande där mer av know-how hantverket i sig uttryckt regler i discourse parsning än något jämförbart statistiskt antas särskilja det).

Jag valde bibel-ord som exempel för möjligheten att utanför exemplet varnat lite för stora ofta använda corpus etablerade från internet när det gäller grupper av ord vanliga i kristen-religion p.g.a. av diverse enorma kristna sajter som för enstaka i övrigt ej ovanliga ord kan störa separering ex. positivt - negativt / good - bad så som blessing eller bless vs hell, om man dessutom i råkat fått in ej ett fåtal andra ord med samma domän. Thee det har troligt koppling till ner-sidan av PMI i LSA d.v.s. jag ser det i mina 400-vektorer när känt för mig medan det är mina 300-vektorer skapade av de 400 som man upptäcker det via då riskerna PMI där naturligt reducerades via prioritering de 80 000 vanligaste orden på internet. Dock görande kontinuerligt subtraktioner mellan positivt / good och negativt / bad tillstånd tydliggörs det som problem krävande en balansering - om ej korrektare kastande problem-ord - icke-relaterad good-bad mellan resp. grupp ord för träning. Eller alt. kastande dem tillsammans med i, we, were m.m. som tillsammans approximerar förekomst med vilka ord som helst reducerande korrelation till tillstånden efter varje annan förändring om de går över tröskelvärde - som traditionellt gjort - eller som mer nytt alternativ istället alltid görs i parallell existens-linje för att slutligt jämföras och utnyttjas för reduktion som strukturell-information.

Nu blev det så att jag valde att mer eller mindre för eget (tänkbart) värde reflektera en del på vägen så jag kom ej riktigt så långt att jag nådde målsättningen att uttryckt nog information för att kunna avsluta med samma sak som i förra inlägget: Och därmed här publicerat är icke-patentering säkerställd.. Dessbättre är jag tämligen säker på att vi här tänkbart ej har behovet: Jag vet att jag publicerade för flera år sedan just här men att vi potentiellt ligger i några av ett antal inlägg jag flyttade iväg och ej publicerade igen och har ej kontrollerat oberoende arkivering. Men jag lär antar slutföra någon annan gång. Jag har annat att göra just nu.