I Beowulf:_Return_to_the_Shieldlands har vi fascinerande konceptuell likhet med hur Lynch klassiska Dune (1984) framställde Frank Herberts Sand Worms (Dune 1965).
Rimligen (borde) man kunna - eller så upplevde jag - komma på en mängd återanvändningar (implicit: jämförbara) men upptäckte att jag ej klarade detta. Förvisso finns ett otal metod-typiska att hitta här längre tillbaka utnyttjade såväl i film som i de domäner vi kan se i riktad information.
Men jag tror (hoppas åtminstone så alt. att min minnesfunktion försämras) orsaken var att implicit sökte funktioner i långtidsminne efter någon liknande återanvändning och som gick defunct. Det ligger ju nu mycket jämförbart med mitt resonemang om orsaken en hel del som talar för att en enkel förklaring till en hel del relaterat hur vår mer "avancerade" analytiska förmåga fungerar tillsammans med såväl långtidsminne som perception är att:
- Perception eller minne upptäcker något.
- Givet upplevt relevant om upplevt viktigt förklarar vi in från analytiska delar hur vi tror upptäckten egentligen gick till.
Eller som varken mer eller mindre jämfört med ovan talar för jämförbart för stora grupper av beslut vi kan komma fram till. Vi beslutar och i den mån vi upplever behov av det får våra mer avancerade delar förklara vad vi tror var förklaringen. Men om man är ovan vid konceptet mindre intuitivt att tänka oss.
Skillnaden i återanvändningen i exemplet mot övriga tidiga berörda är att vi här mer har en konstnärlig återanvändning av hela konceptet som sådant med de två skillnaderna att sandmaskarna nere i Danmark är väsentligt mindre såväl just i Danmark snarare än på Arrakis. Högt visuellt såväl som motorisk likhet. Rent av att danskarna dödade en för att få fatt i en körtel (jämförbar med kryddsanden såväl som saften från the little makers) att behandla en febersjukdom med.
En helt annan sorts återanvändning mycket tung över David Lynch karriär är ju annars att effektivisera kostnaden som kommer av att växla skådespelare. Så i Dune ser vi som kanske mest välkända en ung Agent Cooper i rollen som Paul Artreides (son till Leto I som av kejsaren fick Arrakis, och far till den Leto II som till följd av Paul Artreides revolt mot kejsaren blev närmast evig diktator av det av människan befolkade universum: En känd risk med revolution som ex. Zimbabwe's President Mugabe - ålder 92 år och härskare sedan 1980 såväl som revolutionsledare länge innan det - kan vittna om. Likt hur "eviga" diktaturer på jorden sprider sina flyktingar runt om i världen - ex. Sverige - gav Leto II's diktatur upphov till att människan spred sig ut i universum vilket han åtminstone med åren kom att uppleva tillsammans med att han fann det viktigt i processen att någon såväl försökte som lyckades döda honom var förklaringen - såväl som en kritisk faktor för människans överlevnad i en ännu längre evighet - till att det ej någonsin blev av för honom att släppa makten. Arketypiskt för det ofta irrationella tänkandet en diktatur lägger till sig efter många år vid makten).
