Som försökar dra in på gamla artiklar från 1940-talet. Typiskt för samma journalhus inkl. dessa är att deras icke-ambitiösa inställning till att förstå vad de håller på med skadar deras egen affär. De är just dom som går så får långt i inställning som drivit fram hela open-journal-publish rörelsen som börjar bli brutalt stark nu. Forskarna vinner just så oerhört mycket på öppenheten därför att de når ut bättre, får fler referenser och enklare får tillgång till material (man skulle gärna tro att det sista är vad som "enkelt" löses via universitetens bibliotek men en uppsjö av tekniska såväl som praktiska problem i andra delar är av och till fallet beroende på aktör: Konceptet att fotostatkopiera trots annan betald access sägs ej vara ovanligt):
- http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/08856559.1948.10533472
Oavsett vad den här tandfonline.com sajten uppger är ursprungligt datum artikeln publicerades utanför ev. återpublicering eller antologi i deras bamboozle-ofog långt äldre. Snarare 1948 (om andra referenser jag har i böcker närmare i tiden: Två stycken är korrekta) än tidigt 1950-tal.
Just denna har sista veckorna särskilt när jag uppenbart kommit i deras ämnes-domäner verkligen märkt ut sig som irrationell. Rätt tänkande för en lagom nivå är att:
- Ej ta betalt för artiklar andra köpt ut rätten för att publicera fritt. Då känner sig folk lurade. När jag ser någon med artikel-marketing havande betalt för den snarare än det annars vanligare formatet brukade jag förr för ett antal år sedan när open-journal rörelsen fortfarande var i sin linda och jag allmänt var mer e-postande påpeka för dem att de hade kunnat ladda ner den gratis. Även om jag inte ids riktigt sådant längre är jag verkligen både personligen såväl för alla som luras ner till dåliga värden i karriär såväl som alla överbetalande oavsett om artiklarna egentligen är gratis eller inte.
- Ej sitta och ta betalt för gamla artiklar som mindre troligt har relevans idag men som likväl kan ge viss kortare värde kanske med normalt artikel-längd-normaliserat värde av färska publicering motsvarande ett stycke eller så.
- Under en utvald period marknadsföra upp sin viktigaste kundgrupp - när de nu av och till faktiskt tar betalt också för publiceringen såväl som att universiteten skribenterna är anställda vid är vad som står för nära nog alla intäkter de har när det handlar om mindre journal från bibliotekens inköp - genom att öppna access till artiklarna åtminstone under begränsade perioder. Ev. om man tycker det känns vågat prioriterat just de mest motiverade tidigt i karriären (där lönar det sig faktiskt mer över medellång-tid) samt om man vill försöka trycka upp trafik tänkbart mer intressanta findings publicerade av något välkänt namn.
Aktörer som denna vilken precis som APA sitter och försöker - säkert utan att de ger annat än rena struntsummor per månad: Kanske några svenska tusenlappar - försöker ta betalt för gamla artiklar från 1940-talet förtjänar ej att få finnas kvar.
Och de hör verkligen till just dom aktörer publicerande skribenter ska undvika: De ger sämre räckvidd, därmed sämre synlighet forskning och som resultat av det att mycket mer krävs för att orka lika bra i karriären.
En riktig strunt aktör. Emotionellt utan att suttit noggrant att jämfört dem med andra trouble makers i gäng-bildning kring dom här som sitter och lurar varandra med Elsevier åtminstone tidigare som gängledare (även om det nu tycks att de börjar öppna sig lite: Av och till träffar man på vad man får läsa även om det knappt märks på sidorna) en liten ligist jag nu när de märkts ut sig en period har ögonen på.
Vi vuxna internet-konsumenter och aktörer - mogna i vårat tänkande - som riskerar att råka på dom här med deras ofog här ska verkligen inte acceptera något utan: Korrekt lossas man inte alls om den utan håller sig till hederliga journalhus positiva för såväl publicerande forskare som samhället.
Ett logiskt steg jag ser kommer åren som kommer nu är en helt annan mycket mer aktiv inköpssida hos universiteten som vågar ställa krav till dom sociala problemgängen bland journalhusen när det gäller publicering om man ska ha affärer med dem på samma sätt i övrigt. Sådant pratas de redan om också vid sidan motivationen hos forskarna att få ordningen på ofoget kring access av att flera aktörer försöker ta överbetalt för publikationer man levererar universiteten samt stycka upp de samma i allt fler titlar.
Jag börjar nästa små-fundera på att ge argumenten och skapa engagemanget för att ge mitt lilla bidrag till att biblioteken äntligen tar ett gemensamt approach här. Även om jag håller det för föga troligt att man skulle försöka förslöa ner hanteringen eller räckvidden för någon särskild: Det är vad jag generellt aldrig riktigt får igenom dom moraliska prövo-system jag brukar tillämpa om jag inte är riktigt irriterad vilket inte är fallet här ännu i alla fall. Förövrigt har jag inte särskilt bra gammal räckvidd egentligen alls specifikt mot biblioteken och är osäker på hur kortsiktigt beroende de är kontinuerliga affärer från de mer publicerande (beroende på ev. betallösning där och vilka om så som ev. märker ut sig märkbart om alls några enskilda i vilket fall riktad diskussion pekande på alternativen kan ge mer). Just den hotfulla attityden här implicit noterad post-publicerad stör mig eller mer gör mig lite agiterad vilket antingen faller ifrån när som här något egentligen litet även i sitt segment eller alt. går in i riktig långsinthet (vilket förutom moraliska aspekter kanske ibland också spelat in i en del demokratiska engagemang ibland: Men ingen av oss är alltid 100% perfekta i motiv då sådana föreställningar har föga med den faktiska mänskliga naturen som gjort oss ganska framgångsrika på jorden och det kritiska är det faktiskt samhällsvärdet).
Något enkelt om rätt ämne på journalerna vore dock att uppmuntra - vilket helt säkert där levererar - några alternativa nya journaler att gå upp från några av de aktörer som gärna skapar nya koncept prövande på såväl för en av dem i alla fall har väldigt öppen access. Beroende på hur saker ser ut vad jag kan tänka kanske känns lite om den öppna-accessen samtidigt görs till fråga. Troligen ids jag dock inte utan glömmer det när jag alla artiklar jag direkt önskade samt över-medellång-tid samplande ut mängden för framtida behov. Internet är lite som Valborg i Uppsala: fullt med fulla tonåringar som går runt och skränar och diverse gatuförsäljare som inte ens görs sig besvär att tvätta av sina vagnar tjocka av skit. Man kan inte socialisera upp dem alla till en för oss vanliga hederligare surfare godtagbar nivå.
