Soldaten och hans musik: Franska soldater i Afganistan

2015-03-15

Notera: Jag ser att jag är på Hans Husman om Media men publicerar här även om musik och mindre text-kombinerade samlingar av visuella uttryck och brands hör mer hemma på systerbloggen. Visst värde av och till påminna om musikens kraft i känslor och intensitet finns även om lite utanför ämnena här. En sak att reflektera är att vi ganska lätt kan översätta och förstå koncept vi har i ex. figure-ground idéerna om hur koncept i meningar bygger vårt fokus växlande. Här länkar jag dock när jag får tid och slagit upp den en bra genomgång här görande ett par till dimensioner än åtminstone jag har sett eller tänkt i för meningar vanliga i musi (även om delvis kanske lite tekniskt klassiskt term-djupare än praktiskt för mig i alla fall).

.

En under allt trygghet och lugn om ett meningsfullt liv hur det än slutar är inte otroligt varande dom som bland i alla fall dom västerländska ländernas soldater sjunger bättre såväl för dom exempel jag hört mer allmänt accepterat smakfullt.


Här uppges de i Youtube texten under sjunga en polynesisk sång marscherande i Afganistan.



Mycket kraft i musik: Välkänt starkt. Kan motivera, skapa mod, lugna och förstärka pågående verklighet känslor och upplevd meningsfullhet i socialverklighet, något vi läser eller vad helst annars.


Att som de franska soldaterna sjunga bättre än dom andra kanske också är värt något ovanpå musiken. Kanske dricker de lite mer smakfullt? Och lagar sin mat med samma så ambitiöst övat sig som i sången. En av de mänskliga djupen som hör till vad som vinner civilisation såväl som mindre moraliskt riktiga krig tillsammans med orden, realisering i rummet kortsiktigt och etablerande av gemensamt språk från lagar till dagligt språk.


Just här bär ju musiken dessutom något lugnande med sig adderande en harmonisk - i mening av mentalt lugn - jag nog tror kan ge afghanern. något trevligt med soldaterna.

.


"French is the only official language of French Polynesia. An organic law of 12 April 1996 states that 'French is the official languag', Tahitian and other Polynesian languages can be used.' At the 2007 census, among the population whose age was 15 and older, 68.5% of people reported that the language they spoke the most at home was French, 24.2% reported that the language they spoke the most at home was Tahitian, 2.6% reported Marquesan, 1.5% reported Tuamotuan, 1.3% reported any of the Austral languages, 1.0% reported a Chinese dialect (half of which is still Hakka), and 0.9% another language.

At the same census, 94.7% of people whose age was 15 or older reported that they could speak, read and write French, whereas only 2.0% reported that they had no knowledge of French."

Också starkt: Krigsdansen. Co-locomotion med symbolernas och perceptionens kraft lyft och musiken ovanpå. Mycket korrekt i konveenans såväl som det spookes fienden.



Musikens värde för den mindre stridande aktören som slits under många år är ännu större. Ger värde bland civilbefolkning såväl som adderande trevlig upplevelse för soldaterna i deras verklighet i övrigt. Exempel från klonflikten i nordirland har jag publicerat tidigare: Nordirland eftersom Storbritannien nu faktiskt accepterat en försvarligt sund frihet att uttrycka sig är en fascinerande plats att se konfliktens symboler uttryckta visuellt längsväggar, statyer, gator m.m. Och ett par tre krigssångar värda att höra hittar vi också. Själv tror jag nog musiken tog jämförbart balanserad Irland från sedan barn anglofil. Givande något av energi att se kulturen lokalt görande det görligt att reflektera viket ofta gärna reducerar distans.



Och just så när vi går ut i strid går vi ut med musiken talande till vi såväl som dom.