Syrierna kan slåss - Men segern väntar på slug kyligt organiserande ondska

2013-09-09

Minns Krig och Fred nationalistiskt inspirerad skriver Tolstoy att Ryssland lämnar värjan - ett franskt elegant vapen - för att fram knölpåken.


Knölpåken kan nog endast passa in (år sedan jag läste detta stora verk) vara slaget om Borodino. Franska styrkor ledda av möjligheternas mästare och djupt in i the art of lows Kejsare Napoleon Bonaparte (som i barnets svaghet storligen beundrade under år vid mellanstadiet). När linjen går framåt och de trycker på mer faller de föga röraliga nästan överraskande och sedan trycker du på mer och står därefter i huvudstadiet - havande gjort formell matt och organisation av dom nya amrérna kan börja.


Frankrike tro jag uppfattas ha segrat vid Borodino men i krigskonst aktuellt på slagfält såväl i bedömandet av sånt är kanonernas dimma, dåliga kartor och hypotesen att fienden går emot dig eller flyr avgörande.


En sak är givet. Allt kostade. Och de ryska styrkorna kan del ha börjat röra sig tidigare i riktning ungefär kanske mot Moskva. Kanske stod flera batterier av kanoner kvar och besköt också gardet såväl som annat när det var dags att marschera framåt törstande efter low. I ett land utan dom tyska vägarna och där värde för dom ändå som gade något var abnormt stora lant-egendomar, slavar vars liv kom med godset likt åkern och uthusen.


Napoleon fann flow. Inte som förr. Nu betalande han för att emulera den. Varje steg kostade. Men han nådde Moskva. Elden är vår vän. När vi slappnar av ett ögonblick - flyttar vår blick till det viktigare privat eller blickande in i framtiden - och vi sedan låter vår blick se striden brinner det alltid. När burning good har vi lämnat all normal tid.


Moskva brann och Napoleons arméer såväl som de ryska styrkorna lämnande den tid de styrts av innan. De ryska styrkorna hade ej tidsdrivande intensitet av att föregripa Napoleon till Moskva och om inte hindra åtminstone försöka med all rimlighet full kraft. Tjsarens heliga stad om ej dess kan vi anta mer nöjes-intensiva i S.t. Petersbeurg. Där föddes en gång den andra draken ovan den rikare påfågelstronen och än mer tjockt av buld och silver Indien. I moska kom dom mongoliska krigarna som nådde Europa och från vilken kristendom kom.


Dom slogs Ryssarna vid Borodino men ej gott. Den strdsvana motiverade armén hungrande efter stadens nöje och avkoppling efter att marschert över fattiga och vansjött veka "länder" och små-städer. Myten är att russarna skulle bränt jorden reiterande. Likt mycket i historien är historia koncept vi accepterar varande repeterande (citerande till och med på fullt allvar personer som ska ha levt flera tusen år sedan likt Sokrates). Men en retirerande armé i kaos är inte särskilt noga med saker och ting. Loothing, stölder och värre var nog vanligt. Och sädeslager m.m. tog man säkert med sig eller om soldaterna på marken så att säga tillät det brännde.


Och när Napoleon når Moska coh Ryssland faller bakåt in i dem goda jordens enorma vidder brinner moskva.


Nu ändras Napoleons tid. Medan Ryssland har all tid i världen därför bakom Moska finns ingenting annat än mer av samma - stor-godds och småstäder - aldrig av värde i sig själva - har
den franska armén ej den lugna plats de törstat efter sig. Många dog på vägen och linjerna måste fyllas.. Överlevande behöver hus därför det är vad man förväntat sig. Säkert hade de kunnat strida veckor om inte månader gående mot Moskva. Men förväntat vad de lärt sig är segertecken och vila falle organisationen.


En brinnande stad saknar värde tycks det Stämmer såklart inte. En hel stad brinner inte ner direkt. Men faller organisationen släcks den inte. Vi spekulerar att soldaterna sökte silver, kvinnor, vin och hasardspelande.


Flow sönderslagen. Kan du inte beordra linjerna vad som varit likt en våg följande naturens form och mött människa i emergence elakt konvergerande till samförstånd och välorganiserad ny-styrelse - finns det inte ens att pressa fram. Napoleon kan inte berodra dem att släcka elden. Ej heller att angripa framåt för att få den goda jordens föda och tagande tror jag nog så goda lokaler att övervintra i.


När kylan kommer - och mörkret - just när flow bröts. Från seger - seger och den absoluta makten likt ingenting annat - hela vägen optimerande reward learning via ökade uttryck av dopamin såväl som andra indikatorer på att makten du erövrar är ständigt växande. Relativ makt växande är makten vi mår riktigt bra i. Samma är samma. Stora värden också upplevda där men ej vad som ger dig vad vi kan kalla hybris men korrektare kommer så nära artificiella dopamin-timulatorer något kommer.


Med mörker reducerar nu andra feedback tillstånd. Melatonin - gigantisk molekyl adderande entropi bara på att den krockar allt från enzymer till signalsubstanser - hanterande dygsrytm går ner skattande tiden redan vid franska höjdpunkten. Också här betyder endast relativ skillnad något. Så därifrån rasar den vidare ner dragande med sig serotonin därför att det blir än mörkare.


Dopaminets semi-uttryck efter jaktens misslyckande - och nu kommer känsligheten för fara och oro när sereotinet reduceras. Hårt arbete än mer - fältslag efter fältslag - pressande nor-adrenalin ger oss att acetylkolin kommer växande. Inget aktivt fältslag med det är känd fara med välkänd osäkerhet: den osäkerhet ej tills nyligen verklighet.


Och hellre än att maskera sig - hittande kraften i den symbol han vid tiden var i sig själv - mötande soldaterna lngs gatorn. Kom paniken. Tiden går snabbare och snabbare. All aktivitet oavsett kostnad för att hinna maximala geo-distans på kortaste tid oavsett kostnad är nu the name of the game. I mörkret snöstormarna, bristen på mat, och den irrationella vetskap förlusterna - egentligen ingenting alls konkret - skapat trycker upp tiden ännu mer: kan vi ha börjat förlora på andra fronter. Fronter som inte finns? Där vi segrat.


Dom tankarna kom senare. Det felaktiga - ej förväntade alls - i att segertecknet ej var funktionellt. Att Moskva inte betydde värde. Inte ens konkret direkt i hus och mat brinnande upp. Föder förståelsen av att staden aldrig betyder mer än vad du väljer att acceptera därför att du så önskar, ej tror dig ha val (kanske tyskt räknat antal franska soldater och dragit slutsats slaget ej kan vinnas så varför inte bara öppna porten?). Står Tyskland eller värre Frankrike i brand?.


När det istället brinner good - och alla fortsätter att slåss tagande seger och förlust gång på gång - är vi i det kraftfullare krävande mycket mer under längre tid. Därför här finns inte den stressade tiden när stabiliserat i ständigt krig.


Symbolernas makt är likväl verklig. Och när de är människor - konkret diktator - dessutom med all management som inte hanteras nedanför. För du kan verkligen inte delegera i dessa brinnande krig som du gärna skulle vilja. Bär du vapnet och soldaterna fölher dig är det makt. Tar du en symboliskt plats kan det ibland räcka för att du kan kalla dig kejsare eller kung eller varför inte al.Assad? Sitter du i hans stol och dina soldater bevakar husen och kvarteren. Är du inte härskare över Syrien - symbolen och konceptet - även om kanske inte mer än ännu några kvarter. Ska du fortsätta kalla dig al-Assad eller likt Akilles förklara begripligt för dom som tror krig handlar om definierad befälsordning vem som styr nu? Inget beslut slutar särskilt troligt bra.


Mordet - avlivandet av parasiten malignt mördande ett folk - är gott. Det måste till om konflikten någonsin ska komma upp till vägen mot funktionell framtid. Men det går ej att försöka fylla platsen han hade. Att slå hårt riktat kan många. Men så mycket makt finns aldrig att ta på med händerna. Styrkorna gör som de själva vill och divergensen fortsätter. Flera av dem marscherar tveklöst direkt mot bunkrarna. De representerar ju makten: kontroll är viktigt. Och där fortsätter kriget i det lilla men nu i kraftigt intensiv tid under en period. Saer tycks viktigt och motiverat trots att vilken som helst av landsbyggds-styrkorna någon vecka senare kan marschera in för att börja om med nästa.


Syrierna kan slåss. De kan gatans strid. Det är en djävla styrka. De klagar oxh laxar upp omvärlden men föga vekhet märks i det. De slåss och vet att den ändå styrka du har är den du bär med dig.


Men saken är nu den att den styrka måste ta er till seger. Vad mera kommer ni inte säkra utan att dessutom fått saker och ting vettigt korscher med de mer religiöst intresserade. Det muslimska är en öken-religion. Passar krig. Lvergången mellan krig och fred blir därför kritiskt därför fundamentalism håller inte i sig lika lätt när annat viktigt finns att hantera. Något att betänka medan seger skjuts fram till verklighet.


Dock oavsett hur djävlar i gatustriderna Syrierna är - rätt beväpnade med pansarbrytande bärande det värsta tänkbara i exotiska metall-legeringar utan tyngden av granatgeväret - kan jag rent av se hur man med några tusen syriska krigare kan hålla Shanghai eller Beijing mot den diktaturens pansarvagnar. Bara att sniper skjuta från husen så stannar dom med allt i dem döda förgiftande i plutoniets ångar om ej träffade direkt av kulorna och splittret vobblande runt.


Underlättar sådant segern? Troligt men jag tror inte Syrierna kommer få enormt mycket mer. Tillräckligt för den styrka man har. Om något mer i anden kommer till. Slug ondska. Och mycket viktigt utan terrorism eller utnyttjande vapen bärande crime of humanity. För gående den vägen faller Syrien. I stabiliteten nära segern krävs en del. Det kommer ges men terrorism;en måste hanteras.


För att förklara tänkande låt mig ge ett helt fiktivt exempel. Jag har vänner i Kina. Rent av kvinnor jag delat säng med även om jag ej romantiserar dem längre. Kommer revolten och diktaturen rullar ut pansarvagnarna och mördar vad som varit mitt. Där är det en fråga om blod. Blod du bär ansvaret ärvt dolt inom oss sedan eoner men när så vet vi. Vi tar ner dolken och tvättar blod med blod.


Var slår man? Sönerna i uniform. Den vise försvarsfilosofen har dem alla kartlagda. Var slår du? Styrande klan. Det argumenterar jag ej är terrorism också om ej bärande uniform för samtliga. Var slår du? Lagar dotter eller hustru mat till arm+e bärande mist lilla tecken av uniform oavsett obeväpnad. Var slår du? Mot pengarna. Och deras egna pengar. Var slår du? Du pedagogiserar och förklarar bevisen du samlat på dig att dom blåser varandra i toppen. Var slår du? Du uppmuntrar din officer - vars hemligheter går djupare - att spränga generalsekreteraren.


Var slår du? Mot varje person p.s.s. som agerar hävdande makt. Därför det är symbol. Det kan organisera. Vara vad Napoleon inte orkade bära runt och efter Borodino. Du skadar honom indirekt. Symbolen blir tyngre och mindre effektiv. Du avlivar honom - spränger honom - skjuter honom - dödar hans hund - bränner hans semesterhus - allt var du kommer åt.


Och du talar om det. Se trots föga optimerat hur effektivare språket plötsligt blev och samarbetet kanske en aning mer konkret började skymta hos al-Assad när svärdshugget beslutades men aldrig kom och kom sedan inte igen. Tryckande i hus sägs det. Väntande.


Hanm hon och hans son dödade vi. Han tog makt tillförande folket. Du ska dö. Vi ska döda dig. En vecka, ett år, tio år... Säkert givet. Dör du: blodsskuld ärvs.


Konflikten måste kosta värre för organiserande entiteter. Skräcken pressande linjen att hålla måste visas svag. Vad som dör själv. Den döda symbolen är en helt annan symbol. Och middle-management måste börja förhandla och lämna där mer läggs i potten än konflikt i stale-mate burning. Deras och deras sönders liv.


Och gör det slugt. För mig verkar hela bomb-konceptet arabvärlden hamnat i repeitions-bias runt föga effektivt. Med mycket tur på en dålig byggnad kanske nu får lite effekt. Men hur enkelt är det alla gånger där det räknas. Vem bryr sig om små folk ej kaptener nere vid linjen hållande den och ej heller dom som utser mellan-folket dör? Föga gott värde när så få som tycks troligt. Dessutom är hela terrorism-associationen direkt taktiskt hot. Ni kommer aldrig ta det hela fram hela vägen utan bättre uttryck, paketering och internal policing än så länge. Etablera säkerhetspolis och se till att rättssäkerhethåller förutom att portande ut problematiska kulturbärare till Turkiet (varande NATO land showing a bit of collaboration which for sure is solid value).


Här är andra vapen jag tror är görliga: gift via silencers. Gift via gas (givetvis inte stridsgas men tänk närmare åt metoderna rska polisen klumpigt med en mindre effektiv substans nyttjade på Moskva-teatern). Rätt plats - Rätt silcensers byggd för att riktas exakt utan att behöva sikta tydligt - några linser speglar - och med rätt gift kanske inte skapande den härliga intensitet den döende skrikande i plågor al-Assad mitt bland hundra tals ger - förrän en tio - 20 minuter senare.


Jag är ej gift-expert men kan tillräckligt om våra enzym-system såväl salt-balans och neurologiska system för att se vad möjligt i alla fall. Tänk mer artificiella substanser att hitta i screening forskning än dom mer historiskt traditionella eller vad vi hittar i svamp och djurvärlden. Cirkulation och hjärta är goda områden. Betänk mängden: Liten så the shit kan tränga in good med spets i övrigt tagande den plats den behöver.


Också tror jag att man seriöst behöver tänka igen vad man ber om för vapen. Något funktionellt i särskilda byggnader. Samtidigt lär förhoppningsvis ingen börja skeppa in Longa berta eller liknande. Mycket moderna sniper rifles kanske dock kan gå? Jag vet ej riktigt vad de orkar men spekulerar flera mil (åtminstone tror jag många kilometer nära en mil) med advancerade laddningar.


Ocg gyr är det egentligen med icke-vapen-stöd. Får man underrättelser nere på golvet där det viktiga arbetet görs nu. Rör sig bil misstänkt med organiserande officer behöver man kunna ta den möjligheten. Alla kan inte gasas, förgiftas vid offentlig plats, tagandes ut med innovativa sniper gevär. Battle domänen som fattat det från ytlig information har ju fronter som går fram och tillbaka i och runt Damasus. Rimligen rör sig en hel del ganska högt upp där. Så rörlighet ger att små styrkor kan gömmas. Eye in sky - en god chans för dem också att tvätta av löjet alla läckor givet dem där man får närmast intrcket att de inte alls kan särskilt mycket - blr rimligen kunna se till att ha både hög- och lågflygande saker i luften såväl som att skickande ordentligt med flyers av sorten din lokala kapten i ongoing fighting at the moment kan sända iväg för att se över tak, broar m.m.


Tänkande slugt ondskefullt. Inte bara skjuta och strida på med samma metoder man redan prövat ganska länge nu.


Och tagande underrättelse ett steg längre. Hur är det med al-Assads biologiska massförstörelsevapen? Är det bara dom kemiska som ska lämnas över? Var finns dom egentligen? Annan pay-load delivery system så enklare att gömma. Vi har ju redan haft ett antal lite förvånande utbrott av både det ena och det andra i lesser infections. Kanske naturligt för krigsskådeplatsen men aktualiserar i alla fall vikten av att veta var han har det. Vi vill inte med en befolkning svag av sårskador och vitaminbrist få utbrott som kan gå global kanske bara p.g.a. av dålig kontroll eller förståelse av vapnen. Uppgifter jag egentligen kanske inte tror på men nog så skrämmande är ju att al-Assad nu saknar kontroll över styrkorna och de skjuter iväg massförstörelsvapen på egna intiativ vilket skulle förklara massmordet med sarin nyligen


Det finns mycket liknande jag tycker man också kan engagera sig etablerande effektiv underrättelsetjänst. Vidare hur långt kan man nå i battlefield information warfare förutom extraherande testprotokoll och platser för biologiska agenter, namn på familj, officerare, egendomar m.m.? Kan man slå ut ventilation och vatten i ev. bunkrar? Kan man göra det i delar av städer man ej kontrollerar? Kan man slå på det när lokal kapten samarbetar? Detta slagfält har ju Syrien själva inlett.


Vidare var är propagandan? Du måste alltid tala med din fiende därför det mesta av honom är inte fiende utan bara folk han sagt åt att göra saker. Vanskött. Miss-management. Jag kan förstå att nnäraliggande stödjande länder saknar mer eller mindre all erfarenhet här. Men inte längre bort än i Europa finns marketing kompetensen. Kanske inte på dom nivåer jag skulle kunna paketera åt er men troligt avstår från att göra havande annat viktigare för mig (se där: det är Europa - varför är Syrien viktigt för Europa: därför Europa bryr sig inte - knappast alls).


Vidare etablerande kritiskt nödvändigt: polis, säkerhetspolis, underrättelsetjänst och propaganda är hälsa ej att förglömma. Planera redan för det man inte kan göra. Snart nog oavsett bättre klimat kommer sjukdomarna och döden. Ha kontroll över varje sjukhus skadat och vad det saknar. Det måste byggas upp när möjligt och då ska allt man kan ha redo vara klart. Kartlägg personer med medicinskt utbildning i Syrien och i exil. Förbered likartat parallellt den expanderande polis-styrka som krävs efter kriget för att etablera lugn. Utbilda den i Jordanien och se till att det är en kompetent utbildning. Inget hemmasnickrat med några gatukrigare som vilar upp sig utan poliser som förstår vad polisen är - en man av staden - den första linjen bevarande samhället.


Och alltid reducera sämre metoder nära-liggande terrorism, alltid etablera samhälle genom polis-funktionm och alltid tänka packetering - hur det uppfattas.


Så har jag talat lite vilket jag inte kan göra mer sällan mycket bättre. Jag gillar det egentligen inte. Så hellre lite snabbt tagande in några bullet points jag vet saknas och menar måste skapas funktionellt (klarar man inte det måste man se över hur man arbetar - lyfta fram dom som klarar att göra det med inga resurser - det går ofta åtminstone i mindre krigiska områden jag av och till haft inblick och erfarenhet av - och jag betvivlar att människans kreativa förmåga att se ej inarbetade möjligheter skiljer sig i krig). Rent principiellt avstår jag gärna från att talk the talk. Så ovanlig topic och ger lätt intryck av någon väldigt krigisk person men vi ska minnas att för mig är verktyg ej begränsande smalt mot nödvändigtvis blodets väg:


Vägen till Fred i Mellanöstern språkets bestämmare kan välja och hjälpas att välja (2013-08-29)


Osynlig - vad är det? Kostnad i mantimmar, besvär för befolkningen, förstörda hem... Sökande efter vad som ej lämnar spår. Du tar en månad och lär några att röra sig tyst hellre än att ödsla dem på angrepp misslyckande att ta al-Assads liv. Erfarenhet och motivation är scarce. Du förstärker med kunskap och försöker när det går att låta tiden gå långsammare medan fiendens tid är stressad. Nu stressar vi fiendens tid så ni har tid. Utnyttja den medan han planerar och väntar på angreppen.


As the dawn was breaking the Wolf Pack yelled
Once, twice and again!
Feet in the jungle that leave no mark!"

Kipling

Reuters potentiella världspolitiska roll exploderade-sönder när vek insikt i människans djupare natur inte alls orkade

Vi betraktar för vår fallstudie - the Reuters achiement divergence - följade provtagning:



Och nästan sista stycket och för en helt annan situation funktionellt och där verktygs-korrekta:


"As if to underscore their countries' ties, Kerry and Fabius went for a walk outside the Foreign Ministry on a pleasant Paris evening, where, later, the sky to the west was lit with gold and to the east by a rainbow."

Uppenbart antyder Reuters via romantisk titel och sedan som ovan med regnbåde o.s.v. en konkret romatisk relation mellan Minister Kerry och Minister Fabius.


Det tycker jag är ett bra och gediget verktyg när den här populationen av aktörer har svårt att få saker gjorda när det kommer till utrikespolitiken. Liksom alla subkulturer lite isolerande från världen runt-om börjar de fundera vad folk tror om dom och övertrycker manliga stereotyper ex. hanterande nervgas-angrepp och lager av influensa-vapen hos någon ditkatur. Antyder man några gånger att Obama är en one dog human not man enough for two hounds växer det huvudet på honom sent om nätterna i the Oval office kastande boll med Bo.


Men att göra som Reuters och uttrycka sådant här när vi ser korrekt beteende är ren avdresyr och förstör värde från många timmars arbete. Särskilt med en ny utrikesminister jag - och säkert många andra får jag hoppas - inte hunnit utmåla olika uppmuntrande stereotyper - negativa när vandrande fel i den världspolitiska labyrinter - och positiva när han kommer rätt.


För Kerry var det nu inte just detta jag hade tänkt mig om han började divergera ut i underligheter (jfr Obamas sjukvårds-kvarn när han borde ha bekrigateller på annat sätt löst Kina entitetens förtryckande ledningsgrupp).


Snarare hade jag tänkt mig med kombinerad visualisering. Obama ritad större dominerande en vek Kerry som för en strunt position väljer att kommenderas runt av mannen som ockuperar den roll han själv aldrig var alfa-hund nog att orka ta. Redan de-man-ifierad av Bush II (eller motsvarande motståndare) kan han nu endast agera under den större mannen som segrade där han inte orkade fram. D.v.s. gay men mer elegant med både större konstnärligt värde såväl människokännedom och förstårelse av hur vi tänker och resonerar kring sådant här. Stereotyp The Submissive lesser politician uppmuntrande här Kerry till att maximera beslutskraften i sin roll för att visa var han borde sitta.


Så ingen skada skedd. Snarast tar jag möjligheten här att kunskapsdela för att hindra verkliga problem: När det kommer till dom amerikanska generalerna är läget mer skarpt. Där gäller uteslutande att indikera gay när de rekommenderar emot väpnade operationer. Annars blir det avdresyr och senat, kongress såväl som Vitahuset kan få felaktiga mindre bra tankar från dem. Var dock inte för kreativa utanför det: att belöna omvänt med att ex. pay-load stereotyp lustmördare är ej som man kan tro funktionellt. Snarast kan känsliga uppleva det lite störande på samma sätt och oroa sig för att FBI ska börja intressera sig för deras mindre laster (de senare torde förklara negativ valence konceptet tycks inducera istället för att ge påverka eller påverka riktat endast i arbetsfunktionen - och här med arbetsglädje - att kriga).


Att antyda att entiteter ansträngande sig föga för att märkas kring sin frågor varande loost in the dark illustrerar ett liknande irriterande problem också kostnande resurser och leveranskapacitet bättre utnyttjat till mycket - och som kan uppstå lättare när man talar över andra-språk från båda sidorna. Det är ju ej helt bra om entiteten börjar lysa upp mörkret tändande eld på sig själva.


Nå jag hoppas att saker nu är mer begripligt och vi alla kan arbeta samlat utan att riskera avdresyr.

Att söka rätt på ett hemligt dokument med okänt innehåll

Adderande antal för samförekomster mellan ngram för närvande tittade jag över referenslitteratur särskilt rörande adderande stora samples tillsammans. Det är inte helt trivialt genom att vi behöver hantera informationsmängden i vanliga resp. mycket ovanliga koncept när storlek skiljer sig åt (av samma anledning som zipf-lag ger en ungefärlig approximation): tycks förenkla sig bra över några hundra tusen typer i alla fall (med varje ngram till ngram förekomst varande en typ).


Praktiskt för att göra något med den formen av data mer potent lösande problem är kan jag se genomgående vanligt fel att tro att det går att använda mer eller mindre direkt oavsett i LSA eller annat.


Det går dock inte utan att man får mycket sämre bitvis i alla fall när vi rör oss i mer krävande områden om än säkert helt funktionellt kring allt "väldigt vanligt". Mest uppenbara problemet (och egentligen inledning till en hel grupp likartade problem) är att det inte är bra alls att approximera med normalfördelning alls dels först i vad vi räknar och sedan ganska ofta tror jag i olika koncept vanliga för att antingen minimera eller maximera varians.


Den matematiska begränsningen tror jag är den jag har i särsklass mer utstuderad djup överträning i börjande min informationsmodell i ren wave-värld sökande föra samman människor kollektivt med koncept bl.a. från neuroscience. Det tråkiga med den modellen är att det antingen är ytterst beräkningsdyrt alternativt inte alls särskilt dyrt utan tvärtom väldigt effektivt men antagande enormt förenklade ex. fördelningar eller kurv-former o.s.v.


Tagande den till Blue light och Brain världen och Drifting thoughts ger just trevligt utvecklande tror jag säkert och ibland smärtsamma möten mellan diskret och kontinuerligt i språket.


Däremot kan jag ju och för allt praktiskt här självklart beräkna samförekomsterna och om praktiskt skatta till någon lämplig representation för den. Men att börja laborera med dom sedan för att uttrycka värden och skattningar mellan dokument, sökord m.m. som vanligt och bland det enklare, eller ännu mer problematiskt men mer komplicerat (bärande modell-galenskaper som kommer smygande i skattningar och prediktioner inte alltid uppenbara) globala tillstånd för världen mellan våra språk-koncept och idé (där är vi ju mycket nära våg-världen och den kontinuerliga verkligheten).


Låt oss illustrera med ett extrem-exempel. Antag, att jag önskar söka efter ett hemligt dokument jag ej vet vad det innehåller. Men jag kanske vet att det kommer från NSA på en PC någon medarbetare tog hem till barnen eller kanske ett stycke terrorist-plan - i båda fallen mycket möjligt prospekterande d.v.s. vi behöver inte veta att det faktiskt är verlighet.


Är dokumentets språkmodell med ngram antal o.s.v. känd är det en sämre approximation direkt använd men fortfarande mycket funktionell. Den är sämre därför att vi ej viktar eller uttrycker vad antalen i resp. förekomst egentligen betyder.


Jämför först förenklat och mycket lättare att hantera med skillnaden mellan en webbsida handlande om secret. Kanske en Wikipedia-sida eller liknande hamnar högt upp. En sida överuttryckande en massa koncept direkt på eller runt associerat secret över allt språk som dåligt översatt får vi hoppas (eller för ex. välja att anta elleer kanske tänkande oss dokument från ett företag vaktande sina affärshemligheter snarare än militär-strategi) från vad som egentligen är typiskt för aktuella dokument.


Snarare vill vi dock fånga själva uttrycket i dokumentet för att det är hemlig-stämplat. Och vad gör vi? Vi adderar den vikt och mening av vad Secret där betyder. Det kan enklast kanske mining något lämpligt där hanteras mer regelartat men vi kan självklart också generalisera till en vikt. Just för secret minns jag ej att jag kontrollerat mina koncept-associationer (och de natural language model jag delvis byggt system för att ge en del liknande men mer vardags-nära funktioner är ej heller riktigt prövade) men ex. known och unknown dimensionerna med relativ-makt (tillsammans med ett antal andra fångar det.


Vad vi kallar vikterna eller vad de uttrycker är ju dock mindre viktigt. Det viktigare är att antalet bygger på idéen att det approximerar för fritt skärande information som ej ryms bara i motsvarande ex. ett medelvärde och varians för enklast tänkbara tänket med normalfördelningen som implicit-antagande.


Återvänder vi till vår black-box sökning av dokument räcker det ju faktiskt bra om vi ej har en "ideal" sida i huvudet med en bunt ngram vi vill hitta att skatta själva vikterna sammantaget utan att vi nödvändigtvis behöver känna orden. D.v.s. möjligt som funktion av vad jag föreställer mig är aktuellt implicit (lite som LSA men praktiskt och teoretiskt närmare cue inom ognitive science) resp. vad det uttrycker aktivt riktat mot läsare i vikter vi värderar.


Hat? Gömda perverterade sexuell kärlek vi kan utnyttja? Indikerar det att den kritiska chefen för valutan som skakar börjar närma sig självmord? Eller är det rent av så att vi ganska ofta möjligt vanligare för nyheter, Tweets m.m. kan vara till stordel normalt styrda av de mer vikt-nära naturen än just exakt vad vi säger. Motivationen och syftet med planen snarare än vad planen konkret innebär? Därmed inte sagt att man vinner mycket tidigare på att komma ifrån räkna antals-världen. Särskilt över stora språk blir det utsmetat, lite trivialt, får underliga fel för ovanliga kombinationer o.s.v. Självförtroende, trygghet, känsla och allt annat är också så kontextuellt styrt.


Ganska grundläggande där och utmärkt avslutande relaterat kommentaren i första stycket om zipf-lag är ju att klara att särskilja mellan etablerat inlärda relationer oc andra tids-spektrum aktuella för samband. Vad vi lär oss i skolan är inlärt med etablerat reducerad närhet. Det behöver inte repeteras pågående i vuxet språk för att ha relevans. När det uttrycks mer sällan bär det ändå betydelse. Omvänt har vi ju in, of m.m. vars information egentligen är högre än vad skattningar med antal ger sken av. Genom att de modifierar menng och samband för omliggande koncept bär de mer information och ej konstant annat än i ett fryst kontext.


Därmed är zipf-lag mindre en lag och mer en hygglig approximation. Vi lägger dock närmare med sambanden Mandelbrot (mer känd för fraktalerna) skattade fram. Vi får visst annorlunda beteende tidigt resp. sent - ovan vad vi väljer att förklara med information som funktion av kontext (ex. is m.fl. mycket vanliga ord i alla möjliga kontext vars existens kanske inte förvånar oss men utbytta kan förvanska meningen ganska ordentligt) resp. samband mellan koncept sällan uttryckta men därmed inte sagt förvånande i sig varande etablerad inlärning (ökande token-antalet brukar de komma fram i växande antal vilket man praktiskt kanske enklast skattar kompensation för så att man kan kombinera olika stora samplings-rymder jfr kanske alla Reuters nyheter för 2011 vs några miljoner nyheter från mindre lokala tidningar: tagande ett exempel ur luften ej relaterat vad just jag kombinerar).


Precis som för reward prediction får viförövrigt en hyperbol form. Och egentligen är det såklart samma sak även om beräkningsvärlden för språj är en aning mer krävande på räkne-sidan även om jag är mindre säker om det är lättare eller svårare med stora datamängder att räkna jämfört med apor man ger juice-belöningar när de klarar av något.

Om Bo själv får välja: Vildhäst

Om Bo själv väljer ett politiskt område att engagera sig i motsvarande Bo-konceptets outnyttjade värde: Når längre än att hämta bollar när Obama är uttråkad (2013-08-20) finns att konstatera att se över hur dom federala vildhästarna ska hanteras långsiktigt. Skummande sammanfattning verkar det handla mycket om preventivmedel:


"Evidence suggests that horse populations are growing by 15 to 20 percent each year, a level that is unsustainable for maintaining healthy horse populations as well as healthy ecosystems. Promising fertility-control methods are available to help limit this population growth [...]."

Från: Using Science to Improve the BLM Wild Horse and Burro Program
The National Academic Press (US Congress)

Problematiken med befintligt koncept inser vi dels är att religiösa välja kan uppröras. Och feministiska väljare: Ska varje sto inte själv välja? Om föda finns och hon gravid orkar kuta undan rovdjuren...


Dessutom finns ingenting för att hålla stammen sund som några dådkraftiga rovdjurs-typer: ett par gärna för lite kaortisk variation. Om nu vargarna - och ännu mer att betvivla caoytis - inte känner att de har vad som krävs här kanske det är dags för några hundar att reda upp situationen.


President Obama är ju en jaktman själv - åtminstone av och till efter fågel skattat från foton som läckt från Vitahusets anställda fotograf-avdelning - (och korrekt stödjande Obama Care bärnade öronskydd). Och kan vi inte här se en goda foto-tillfällen inledande Bo och Sunnys engagemang i den amerikanska vildhästens genetiska framtid?


Verkligt potenta big gem hunting photos från gamla tiders brittiska Asia och Afrika turer presenterar sig enkelt till allas förnöjelse. Obama kan ha sin hög med några fåglar så kan Bo och Sunny fritt ta emot folkets större beundran med en ordentlig hög av vildhästar - det simulerar säkert bidrag till fortsatt verksamhet såväl som allmänt motiverande den amerikanska mannen.


    I Bo's nuvarande revirs historia hittar vi big five jägaren President Roosevelt. Bo bör inte se elefanten som mer än uppmuntran. En flock hästar så "feta" att DHS's skogvaktare behöver ge dem preventivmedel bör vara åtminstone lika god motion och sport. Verkligen gärna att jag skulle ta min dolk och göra Bo sällskap jagande häst en vacker solnedgång. Också är det så klart värde för nationen att jaga hemma födande landsbygdens bondefolk med välbehövliga extra inkomster som vägvisare, hanterande transport och kosta addera de livsmedel kvällens kalasmåltid fodrar. Lika självklart bör det vara för varje svensk att hellre slunga några av alla våra vildkatter hellre än att ödsla pengar utomlands på jaktsafari efter lejon eller tiger.

"And a wolf stole back, and a wolf stole back
To carry the word to the waiting pack,
And we sought and we found and we bayed on his track
Once, twice and again!

As the dawn was breaking the Wolf Pack yelled
Once, twice and again!
Feet in the jungle that leave no mark!"

Kipling

För att stödja vapenindustrin kunde man kanske skapa jaktnytta från en drone att spana med och skjuta en eller annan hingst med.


Miljöaspekten bör ej glömmas: Hanterar man deras fertilitet som jag gissar lär väl en hel del åtminstone lika grovt över-effektiv östrogen som dom verkliga första p-pillren innan blodpropparna börjat skörda liv. Det vore ju inte bra om något trött rovdjur i minoritet redan underpresterande får det än svårare p.g.a. dålig föryngring.


En spännande möjlighet kan ju också vara att Bo tar med sig några hundar ex. från det refererade överfulla hundhemmet som får jaga häst med honom en vecka. Och kanske efter det bygga sig ett fint gryt på federalmark.


Minns kraften i blodet. Av och till finns föga ersättande när kroppen talar i den smygande segheten. Troligt ej järn och knappast vitaminer. Ej heller protein (i allmän mening). Möjligen karnitin-liknande föreningar och syresättningen. Ej för mig ofta krävt men av och till behöver kroppen fyllas på med en mängd rå biff. Jag se samma hunger i en gömd längtan hos Bo när han gör sig redo för nästa kasta boll med New York Times Washington journalist för att Brack och det demokratiska partiet ska få vänlig bevakning en vecka till. Verklighetens realiteter: Görande skillnad där det räknas nära folket och naturen. Jaga häst.




Mer Bo

"Saving conscripts Bo to release back into the wild."