Polisen: En Man av Staden / En Man av Folket

2013-09-10

Min översättning av polis om den alls kom korret som en en man av staden:


"Vidare etablerande kritiskt nödvändigt: polis, säkerhetspolis, underrättelsetjänst och propaganda är hälsa ej att förglömma. Planera redan för det man inte kan göra. Snart nog oavsett bättre klimat kommer sjukdomarna och döden. Ha kontroll över varje sjukhus skadat och vad det saknar. Det måste byggas upp när möjligt och då ska allt man kan ha redo vara klart. Kartlägg personer med medicinskt utbildning i Syrien och i exil. Förbered likartat parallellt den expanderande polis-styrka som krävs efter kriget för att etablera lugn. Utbilda den i Jordanien och se till att det är en kompetent utbildning. Inget hemmasnickrat med några gatukrigare som vilar upp sig utan poliser som förstår vad polisen är - en man av staden - den första linjen bevarande samhället."

Fråm: Syrierna kan slåss - Men segern väntar på slug kyligt organiserande ondska (2013-09-09)

Vill jag förändra till en man av folket. Vi får ju tänka på statsstaten för evigheter heter i antikens Grekland såväl som samma sociala-flock koncept fortsätt med närhet tydligare approximerande allt och alla.


I Sverige och säkert många länder söker man ju något av det när man väljer kostnaden - likt som för ännu tydligare landstingen i penning-investering - etablerande delvis dublicerad struktur lokalt ute i riket.


En man av staden kommer ändå tror jag fel från det riktigare en man av folket. Reglerande collaborationens acceptans-gränser mot varandra behöver och bör polisen helst just vara en man av folket. Desto mer divergerad egen subjultur (vilket dock aldrig helt går att komma ifrån men kan konvergeras sunt också givetvis) eller härskare desto större distans till beställarna varande de samma man arrester m.m. för att bibehålla friden.


Likt det amerikanska jurry konceptet peers (eller längre bakåt hur en Memmber of the house of Lords kunde dömas av övriga där men ej i övrigt samma men elitistiskt) går saker naturligt smidigare om resp. man av folket och folket ser folket i varandra.


Det är tror jag en grund kanske viktigast i dynamiska samhällen där folk ännu ifrågasätter själva samhällets annars som i Sverige inarbetade lugn. Undvikande såväl små problem som risken att en egen kultur skapar en också problematisk maffia-verksamhet eller rent av som väpnad makt-entitet (blickande bakåt i vår historia minns vi alla självklart vårens sista säsong av Game of Thrones såväl böckerna där ju The City Watch (egentligen långt tidigare men jag såg igenom rubbet där runt) lämnade sin roll som bärare av friden för att skapa konkreta mytvärden för dess chef (adlad och fick ett slott tror jag) för att medverka till arresterandet av the Hand. Precis vad man vill undvika.


Varande den minsta gemensamma nämnaren för folket vill vi hellre att man adderar lugn och trygghet reducerande risk för fri beväpning mer allmänt. Liksom undvikande varje situation där där man kan uppfattas flock-konkurrerande eller bara epitet eller resultatet annars av god flock-konkurrerande prestation. D.v.s. makt, pengar och status-epitet.


En enkel uniform, patrullerande nära folket, varande något av ett kall där värdet man ger och får i vardagen väger så mycket mer än en kanske i ett annat yrke högre lön, är tecken av vad jag vill lägga i rollen.


Ett omvänt tankefel vi lätt gör är att vi från det lugn här invant låter det forma vår förståelse av konkret verklighet på platser där det lugnet saknas. Att skapa samma lugn tar tid och under volativa tider är verklighet nu som så många gånger under nutidshistoria sedan 1700-talet att förstå att polisens fader och moder är folket som beväpnar sig för att skapa det samhälle de har rätt till födda fria andra förnekar dem.