Komplettering: Var avsedd att publiceras i Hans Husman om Prylar men råkade först dyka upp här och får ligga kvar. Viss finkultur kan vara nyttigt för mina läsare här som gissningsvis rörande antal boende på landsbygden speglar svenska folket övergripande.
Utnyttjande av etablerad repetion i den här domänen ger ju utnyttjande både av populationer där stycket har låg osäkerhet d.v.s. dom som hört den förr och kan om framgång förr var givet uppleva visst värde av en ny version åtminstone i radio-liknande medier även om jag mer betvivlar deras köpbenägenhet (om försäljning fortfarande är en affär rörande musik) resp. grupper där stycket är prospekterande färsk information därför de förr inte hört musiken. För de senare kan ju gälla (beroende på vår förmåga att översätta erfarenhet från förr) att vår information omvänt är högre rörande styckets effekt på nya generationer av musik-konsumenter.
En god prestation (moraliskt korrekt genom miljövänligt återvinnande) har vi för svensken Björn Skifs:
"In 1974, the Swedish pop group Blue Swede with Björn Skifs as lead singer did a cover, which included their own version of King's "ooga chuka" introduction. Their version reached number one in the United States [3] and was revived on the Reservoir Dogs soundtrack in 1992. [4] This song was also used as the "Dancing Baby" song in the Ally McBeal TV show."
Från: Hooked on a Feeling | Wikipedia
Tillsammans med övriga coverage kan man lätt förledas till att se en god "imitations-faktor" här givet några hyggligt framgångsrika covers (jag saknar standardbegrepp infört för detta rörande sådant här) men vi har ju ex. Summer in the City (Cover versions and samples) demonstrerande en helt annan nivå på antal covers och jag är inte ens säker på den ligger väldigt högt (saknar lista rörande detta) men ligger i alla fall högt och har en god förmåga att komma igen av och till på sommaren när en ny generation kom för lite initial drivkraft såväl gissar jag prospektera på dom som hört den för några år sedan. Nå Björn Skifs är väl ännu inte för gammal att försöka en gång till med den särskilt som den möjligen har en hel del preferens äldre musiker (som ex. nedan).
Notera gärna att video visuellt stödjer konceptet diskuterat. D.v.s. förvisso får arbetande pensionär Cocker (som korrekt inte skäms över att tar lite i ryggen på slutet att lyfta den bärbara stereon) stort utrymme - rent narrativt i någon mening - framförande musiken men vi har också bl.a. en skateboard åkande ungdom.
Mängden koncept i lyrik är ju delvis i alla fall en spegling rent generellt (och kanske specifikt per sång implementerad av någon) av värdet relativt antal termer vi konvergerar till. Det bör ju därför vara en av de lättaste domänerna - kräva föga mer än lite historik per användare samt en gemensam språkmodell för alla användare - för att etablera anpassade sökresultat. Jag är därför inte direkt säker på om det betyder något att Joe Cocker här för mig på första plats men om så kanske speglande att människans öde närmar sig tidsålder av en ny Summer in the City cover. Betydelsen av det kan inte underskattas.
Själv ännu inte ens 40 år är jag en aning för cool för att sitta och lyssna på en dokumentär med en gamling likt Skifs men jag kan höra från andra gamlingars teve (traditionell teve har jag inte haft på närmare tio år nu och inte förrän jag köpte min bärbara efter det har jag brytt mig att se teveprogram i övrigt: teve är något av de gamlas gårdag medan vi yngre heller läser en bok eller en pdf-artikel på nätet).
