För människan är Markov-antagandet ofta oerhört styrande. Såväl när rationellt och irrationellt.
New Egypt cabinet sworn in without a single Islamist är just verkligheten här och nu. Jag betvivlar att det i sig nödvändigtvis är indikativt om en ensam entitet förklarande det eller om ens så att det är meningsfullt för någon att betrakta från ett skuldperspektiv.
Vad vi människor tycks ha problem med ofta när det kommer till vad som är möjligt att se som Markov-antaganden i prediktions-mening är det långsiktiga värde vi söker eller vill bibehålla relativt konflikten just nu på den punkt den står på just nu.
Vi har t.ex. oerhört lätt för att eskalera konflikter steg-vis nära nog i exakt turordning där vi redan efter de första steget lämnat - eller mer troligt förstört - huvuddelen av det långsiktiga värde båda motsatta entiteter egentligen båda söker eller vill bibehålla långsiktigt.
Precis som vi bedömer intensitet i verkande nivå från föregående nivå tenderar vi att i ögonblicket glömma det långsiktigt etablerade: Egypten: Att tala tydligt igen (2013-07-16). Vi tar det för givet.
Det varar inte för evigt. Problemet är bara att när det igen börjar verka kan det vara förändrat. Ex. kan förstörelse ha etablerat en ny verklighet vi länge tidigt i konflikten inte alls såg därför att det var det värde vi tog för givet och kanske slogs om.
Den nya etablerade långsiktigt mer stabila världsbilden förändring relativt innan kommer ofta nära nog binär. Också liksom ögonblickets-intensitets-tolkning sigmoid-liknande. Jag kallar det emergence men det ska förstås mindre som självklart ett emergence som den radikala förändring av hur vi ser på verkligheten.
Kritiskt i Egypten är för båda parter att förstå att Markov-steget både spelande varandra tagit ej ännu förändrar det värde man har och ej heller det värde man kan ha förstört fullständigt som givet om saker går ur händerna nu.
Det är ett ytterst krävande ansvar alla påverkande haft och fortsatt har. Den väg Syrien visat är ej otrolig. Föga i relativ beväpning skiljer sig åt jämfört med initialt i Syrien. En skillnad föreligger i möjlig finansiering men samtidigt var det mindre inverkande första fyra till åtta veckorna i Syrien och ej otroligt finns resurser där vi ej tydligt kan se nu.
Jag rent personligen från min perspektiv kan se värde i visuella protester nu såväl som innan den förra presidenten förr. Det i sig är locomotion uppmuntrande protester i andra diktaturer. Men samtliga aktörer i Egypten behöver också se till sina värden för sitt land snarare än att riskera total förstörelse. Egypten och dess folk är inte till för att uppmuntra protester i andra länder utan tillför att förvalta sina världen för sitt folk.
En god väg är fortsatta mer begränsade protester kanske något mindre än nyligen relativt kontroll-personer för att bättre reducera risken för dödsfall men med uthållighet framtill valet.
