Detroit-sjukan i nya branscher: Amerikansk defaitism kräver ansvar av medborgare såväl som politiker

2013-05-01

Min erfarenhet sista året av USA är att man tappar i kvalitet som leverantör och i flera ej särskilt besläktade segment. Ex. senast Help: Nyfiken vital - Textdrive problemen och den politiska dimensionen och symptomatiskt för många av företagen inom internet såväl som elektronik och luft- och försvarsindustri och givet de enorma resurser man investerar nu och sedan åtminstone tiotals år medicin. Segment som börjat visa : sämre produkter allt dyrare att tillverka och i centrum för sjukdomen utan att man försöker göra något åt det (amerikansk bilindustri dog under många år utan att man försökte göra något annorlunda).


En aspekt på de amerikanska kvalitetsproblemen är intressant även om för större samhällsfrågor finns inte någon grupp av enkla parametrar oavsett område som visat sig funktionella för att lösa problemen d.v.s. störa frågor berör resp. påverkas ofta av väldigt mycket som samspelar i komplexa mönster: en kultur där en kontinuerligt växande kultur av samhällsdestruktivt cope-beteende etableras. Världsbilden rör sig mot att man mindre och mindre ser att vad man själv gör kan påverka situationen: Lösningen är den som redan av så många upprepas dagligen. Att kassa förs in ej relaterat direkt verksamheten d.v.s. skattesänkningar, inlåning stat, bidrag, livräddning av hela branscher o.s.v. Allt känns växande svårt så man vill ogärna försöka om det man ser lösning på dessutom prövar något nytt och utan nytt ligger du kvar i dom systematiska problem du kanske redan har lösning till samtidigt som du tappar effektivitet relativt andra.


Framgång är att staten adderar resurser som kommer någonstans ifrån: framtiden i reducerad köpkraft av utländska varor kanske rent av ordentligt ner samtidigt som nu tillverkning av mycket är utanför USA (om den dyraste hemelektroniken du har blir dubbelt så dyr: hur stora skattesänkningar eller ökade bidrag behövs för att väga upp det? Och om alla blir dubbelt så dyra?). Om du nästa råd inte längre har råd att köpa den TV du förväntat dig utan måste halvera dess tekniska-skryt-potential vad talar det om för dig om ekonomin? Och hur påverkar det hur du värderar dig själv och genom det vad du vågar försöka och tro på?


Det finns inte en enkel lösning på stora samhällsproblem. Att föreställa sig att det är utkontrakterat Vitahuset och Kongress där skattehöjning och skattesänkning upp och ner har avgörande betydelse är vad det är svårt att se några samband alls för jämförande länder. Om något tror jag att det i mycket huvudsakligen är en kulturell värderingsfaktor i demokratier där det inom det rimligt funktionella inte har någon avgörande inverkan.


Kortsiktigt är frågan nu inte lika enkel även om det heller inte finns någon population att samplade stickprov för trovärdighet. Det moderna skattesystemet är inte gammalt och antal länder är inte särskilt många. Ändå betänk om det verkligen är så farligt att några företag också stora får gå i konkurs att världsekonomin av många utan grund påstås i fara: Vad säger det till folk om hur lätt resp. "farligt" det är att försöka starta ett företag eller sälja ett koncept de utvecklat till ett företag? Jättefarligt.


    Grunden för att samhället är funktionellt - att man tillsammans utvecklas mot en bättre värld vi alla har mer nöje av med mindre plåga - att man känner att det är möjligt att lösa ett problem - oavsett kommersiellt i ett företag, i ditt lokala samhälle eller nationellt politiskt - man kan se en lösning för är att om du realiserar den på glatt normalt mänskligt motiverat humör adderande ett visst värde för samhället gäller att man inte kontinuerligt börjar att negativt övertolka svårigheterna att klara av det.

När svårigheterna övertolkas reducerar vi förbättring av världen. Nytt är drivkraft. Viss risk finns alltid men i den moderna världen utanför diktaturer och utvecklingsländer är de i allt väsentligt ytterst begränsade.


Styrande för negativ förändring likt USA tror jag möjlighet till nivå på vinst har mindre betydelse för åtminstone som nu år under kris. Denna tenderar ju ofta att överstiga vad befolkningen normalt har reward-erfarenhet av d.v.s. mycket är mycket. Istället är det att man överuttrycker risker, svårigheter och undervärderar såväl den egna som flockens förmåga allmänt att klara av saker och ting.


Överuttrycket i det kollektiva språket är vad som konkret kan påverka. Jämför gärna i mekanism med exemplet för hur barn lär från flocken genom att ge mor och far ett överdrivet standard-värde som gör att de är mer benägna att acceptera kunskap:



Vi vet ju också att vi kan reducera kognitiv-förmåga akut genom att uttrycka negativa stereotyper (tänkbart en egentligen kanske grundläggande flockmekanism t.ex. spekulativt relaterat synkronisering av jakt genom att mer erfarna eller bombastiska jägare tar en koordinerande position d.v.s. vi värderar och låter oss påverkas av kollektivt språk).


Stress kring månadens upplevda hyper-intensiva jätte-fara - de här åren vanligen ekonomiskt där plötsligt alla tror att världen kommer gå under på grund av att en av den industrialiserade världens minsta ekonomier överlånat sig lite om vi inte alla övriga kastar en massa pengar på dem. Utan det enorma bidraget går inte bara ex. Grekland under utan hela EU är bara slut: kommer falla sönder, gå ner depression för evigt... Givetvis bara strunt. EU hade kunnat förhandlat med Grekland fem år utan att det betytt något för världsekonomin och inte särskilt väsentligt för EU. Grekland var inte en väsentligt adderande entitet i drivkraft fram innan och är det inte nu. Hade medborgarnas engagemang och intresse - och tro på - den politiska lösningen som en gemensam framtidsinvestering snarare än formad av ett otal kriser bak i tiden till en kultur där man försöker fuska till sig resurser men ogärna vill bidra därför det går ändå ut till en massa mygel hade situationen helt säkert varit bättre. 10, 100 eller 500 miljarder euro i lån förändrar inte det.


Detta är hotet jag tror vi ska ha respekt för och när vi ser hotet inte känna att lösningen på det är att bli abnormt uppstressade och skriva undergångsnyheter utan hellre reflektera över vilka problem vi själva ser som vi kan göra en lösning av. Om det är inom politik, en idrottsförening, företagande, forskning eller vad som helst i övrigt tagande och givande till samhället tror jag har mindre betydelse.


Slutligen i girighetens tecken om dollarn är över- eller undervärderad. Räntan ligger på 0%. Ett tydligt rationellt sunt skydd bland mindre hysteriska personer relaterat penningpolitiken finns med därmed god buffert mot de rena dumheterna som av och till föreslagits (ex. att börja trycka pengar som man bara postar iväg till befolkningen: d.v.s. förutom att tydliggöra att svårigheterna nu är så enorma så att något vansinnigt självdestruktivt är värt att försöka demonstrerar man att en kompensation är nödvändig rent allmänt eftersom vanlig verksamhet tydligen inte klarar att skapa värde). Omfattande intressanta naturresursers och en enorm tämligen tror jag outnyttjad potential till att både skapa ökat samhällsvärde genom att effektivisera infrastruktur (elnät fortsatt, en del myndigheter är anmärkningsvärt dyra även om andra hör till världsledande förebilder och jämfört med t.ex. Sverige och Tyskland kan vi se att möjligheter till att addera stabilitet och incitament inte minst genom att ge ett bättre socialt grundskyddsnät vilket kanske efter den kulturella attityd-skada jag tror USA tagit kan vara vad som behövs för att addera trygghet i att försöka). Det är upplevda risker jag tror levererar en långsiktig destruktiv skada och kanske hade det givit mer i området av arbetslöshetsförsäkringar än sjukförsäkringen även om jag nog tycker att ett land som uttrycker fortfarande en så pass hög produktion per innevånare har råd med råd med marginal.


Jag tror vi börjar närma oss köp-läge av dollar. Det tror jag inte är en indikation om att realisering av långsiktig skada vi mer allvarligt börjar se är löst. Lösningen är liksom sjukan i sig lite långsammare men knappast gigantisk. D.v.s. ingen katastrof men det kan krävas en ansträngning där vi i Sverige har allt att vinna på att tänka p.s.s. därför att även om jag gissar (jag mäter inte svenska kollektiva språket) ligger ej i direkt negativ nedgång - kanske snarare försiktigt upp och lite ner - vinner vi mer på att värdera möjlighet och risk sunt.


Kortsiktigt finns precis som jag inledde med dock en signikant stor risk och det är ej federal-budget. Jag är vän av USA sedan många år ändå ser jag i bransch efter bransch särskilt nu sista halvåret hur de tappar så direkt i kvalitet. Varken jag eller aktörer jag har visst insyn i är särskilt unika. Det tycks troligt att USA kommer tappa affärer snabbare i branscher vars leverans-beröring ligger i bredd där långsammare affärer riktade färre större kan hinna ta värde av ev. förändring av förändringen relaterat attityd och försök.


Åren som kommer kan på den positiva sidan för bl.a. Sverige och att döma av affärsprojekt på väg jag hör om också Tyskland kan lättare nytt utrymme finnas att ta för sig av inom infrastruktur-nära-tjänster internet (ej avseende bredband eller elektronik snarare dataanalys, publicering, värdeadderande tjänster mot surfare), innovativt utvecklande elektronik och energihantering d.v.s. innovation i mätbar i goda procentenheter, och också medicin även om nu för att vara lika ärlig i risk såväl som möjligheter till Svenskarna hör våra forskningsintensiva företag här inte till dom segment som direkt ligger bäst till när det gäller tendenser till Detroit-sjukan och korrekt ska ses vara jämförbara med sina amerikanska motsvarigheter (de skiljer ut sig här men branschen har flera år nu allmänt sett reducerad innovation medan investering och verksamhet i timmar allt mer adderats till strukturer vars huvudsakliga - säkert också praktiskt nödvändigt - syfte är att förvalta och försvara innovation man redan har).


Det tappet kommer kännas men jag tror likväl att dollarn är undervärderad och att vi kommer börja se uppgång. Betänk särskilt också att räntan ligger på 0¤ - praktiskt nära nog i alla fall.