Amerikanen vräker åt sig ansvar: EU måste övervinna skräcken och våga sig in i och ta revir i outforskade teknikområden

2012-07-26
En fascinerande "egenhet" med den amerikanska kulturen (och inte en vetenskaplig egenhet som jag inte mätt uttryck för i min nyhetsanalys eller sökt i forskning) är hur villiga de här att möta upp små och stora utmaningar i ögonblicket ofta resulterande att de direkt eller indirekt sätter sig själva som ägare av problem.

Västeuropa känns ofta avslappnat åldrat i politik. Saker händer i världen. Det oroar oss men Västerlandet har flera tusen års historia mycket energi går åt att lära sig i skolan. Fokus ligger just inte på den här motiverande energin att likt ungdomen (och USA är ju ett yngre land) springa iväg och uträtta saker istället för att diskutera allt som gick fel de sista tio gångerna och hur man bäst undviker det.

Nu har de gjort det igen och som jag av och till misstänker kanske helt inte på det klara med var ansvaret hur folk uppfattar det egentligen slutar:


Att de engagerat sig i timmar och/eller finansiering externt tror jag är alldeles utmärkt inte minst för USA där vi ex. har väldigt många myndighetssystem federalt och i övrigt som använder SSL också direkt på webben (senast igår blev jag t.ex. när jag följde en länk från tror jag Naval Intelligence ombedd av servern att skicka upp ett klient-certifikat i kontext av SSL-protokollet och som normalt för de flesta myndighetssajter i USA jag kommit till med SSL utan att deras server-ceritikat har någon i min Google Chrome betrodd utgivare ovanför men jag antar att de boot-straapar klientautentiseringen). De representerar också väsentligt värde att skydda vilket givetvis också gäller alla deras företag och medborgare. Antalet amerikaner summerar till mycket medan ex. Sverige har jämförbart värde per person men vem kan kräva av ett ändå i befolkningsresurser begränsat land att ta på sig sådana här ansvar? Och vem tror uppriktigt att EU kan lösa det utan lång uppstarts sträcka?

Så utmärkt. Amerikanerna gör det. Och det som är intressant här är att oavsett varje detalj praktiskt och juridiskt och i standard och samarbete det utformats på gäller att efter att pressmeddelandet är det dom som satt sitt namn på det. Därmed som vi alla utgår från ser dom till att hålla ett öga på det under godtycklig framtid där det i allt praktiskt om dom vill dela sådant ansvar någon gång i framtiden också är ett problem som dom praktiskt äger eftersom knappt något annat land just engagerat sig alls i sådant här.

Det är praktiskt därför att faktiskt göra något fungerar ofta väldigt mycket bra. Det kan gå fel men för det som är mer problematisk risk och skada, och som känns komplext och svårt att agera i är just sådana problem som tenderar att växa.

Oavsett om här eller i andra politiska frågor är det därför mindre värdet amerikanerna ger i sådant här och mer det potentiellt större värde man kan nå genom att med högre motivation försöka mer. Sverige är absolut inte ett av EU:s problem i sådant och allmänt tenderar vi ju att engagera oss i allt möjligt. Det ska inte förvåna oss att det också betalar sig ekonomiskt. Engagemang i internationella frågor skapar kunskap om kulturer, möjligheter och risker i andra länder, och etablerar kontaktytor och gör världen vänligt stämd. Det skapar affärer. Att EU tycker jag inte att man kan säga börjat titta bara internt i och med krisen utan nu gjort det i åtminstone tio år (innan följde jag inte någon fråga som gjorde att jag hade någon bild av det) kanske delvis är en orsak till problemen nu. Risker i ekonomin som tycks ha överraskat borde inte ha överraskat och fungerande verksamhets- och affärssystem för bl.a. datakvalitet och statistisk-kontroll hade betytt mycket. Ex. hade kanske fler europeiska länder fått reda på att brittiska banker manipulerade den s.k. libor-räntan vilket tycks ha varit en allmänt känd vetskap lite varstans i världen förutom bland buntvis med engelska bankanställda.

Att kritisera EU är aldrig tillfredsställande och andra valmöjligheter är vad som kan ge konkreta värden även om det kan ha förändrats sedan förra året. Men konceptet har hög potential när det fungerar väl men problematiskt nog stänger EU dörrar till lösningar när de inte fungerar. EU har mutat in en mängd ansvarsområden och när de inte klarar av dom krävs det mycket för någon annan ska bry sig. Eurostat och den brutala underprestation de står för är ett exempel. Vem ska göra statistiskt uppföljning i EU samarbetet konkurrerande med Eurostat? Idéen att det ens ska behövas bör ha varit främmande och även om problemet skulle vara tydligt torde den administrativa utmaningen att klara att korrigera problemet med ett alternativt verktyg vara döfött därför att EUROStat har mutat in verksamhetsområdet.


EUROStat överpresterar dock som allmänt vanliga för tycks det från minsta lilla EU-finansierade forskningsprojekt ändå upp till toppen på att välja projektnamn, by-lines, slogans m.m.

eurostat [RED: citerar Eurostat därav att det här skrivs med småbokstäver vilket tycks korrekt tillsammans med byline /Hans] your key to European statistics

Även om det inte är tillfredsställande att kritisera EU roar dom mig mycket ofta i området citatet hör till. Men nyhetsanalys är ju vad ju gör och kanske senare i år om jag får mer tid kan vi titta i ett par artiklar närmare på varför deras attityd-offensiv är lätt kul (jag har inte från färsk nyhetsanalys tittat på det nu sedan januari men när jag rullar versioner nästa gång är det en lämplig symbol-samling att återkoppla på i data quality kontrollerna).

Komplettering


Man ska inte underskatta makten vi enkla vanliga medborgare har när vi tycker på webben. Redan har chefen för ECB beslutat sig för att han ska göra något bra för euron:


Såvida han inte har extraknäck är det får vi anta mer avkopplande delar av arbetet som att hålla sig uppdaterad av ekonomi-pressen tyckte om honom på senaste press-träffen (och vad som förr kanske aktuellt för en viss tidigare "bankchef" från Frankrike vars svårigheter att kontrollera missbruks beteenden relaterade till åtminstone sex skämde ut Europa för inte så länge sedan i New York titta igenom hur dom nya kvinnliga skribenter ser ut och de kanske verkar villiga mot lite initierad information).

Trots vad de nu kan ha slösat bort på alla bylines, käcka extrem-ambitiösa titlar på alla projekt från det minsta till det största, är "ändå" tvungen att bombastiskt berätta för media att han tänker rädda euron.

Förhoppningsvis ska inte Italien eller annat land visa sig ha bankproblem. Givet nivån som tidigare problem-entiteter dragit upp på språket korrekt med ECB-chefen med dennes lugna och tråkigt exakta bankdirektörs-kommunikation säkert ger det förtroende och lgun som inte kräver nya rubriker i sensationspressen vecka efter vecka där det gäller att ta spaltutrymme Britney Spears eller för veckan aktuell person senaste "överkommunikation" med efterföljande spekulationer om kokain eller cannabis.

Jag kan inte annat än att föreställa mig hur fascinerande det kommer vara om fem år att jämföra hur långt EU-subkulturen då nått i benämningar. Här är vi att han ska indikera att de antar jag tänker börja trycka pengar lite mer än tidigare och nivån hamnar på den här nivån. Jag tror dom kommer klä ut sig och använda tränade djur för att understryka viktiga poänger.

Kanske eurofighters som illustrativt skjuter sönder en gammal bro efter summan i infrastrukturinvesteringar meddelats. Lär säkert få byggindustriaktier att gå upp en vecka innan folk allmänt börjar oroa sig för att deras pengar kommer slösas bort och att deras förtroendevalda och av dem utsedda verktyg är lite vansinniga.

Nå det roar redan och bättre lär det bli nu när dom äntligen verkligen kommit igång. Tog några veckor längre än jag trodde men från Spanien och framåt märks de att man konsulterar sina medieexperter och då blir det kul.

Och verkligen reaktioner ger det fortfarande men nästa gång krävs det att uttrycken dras upp igen och effekten av formuleringar håller inte i sig. Snarast ligger nog en hel del på spekulationer som bygger upp kortsiktigt för att förbereda att spekulera på nedgången som vanligen följer när överuttrycken glömts någon vecka senare.

Att han bara i sin roll accepterar - eller får för sig - att det finns ett behov av att han plötsligt ska rädda euron som att det inte var förutsättningen innan och tror att värde kommer från det är något att minnas i vinter. Förhoppningsvis börjar deras mellan-chefer inte uppmuntra sina medarbetare att tända eld på sig vid pressträffarna och tror det ger någon varaktig effekt. Där är som det enkla slutet på vad du kan säga eller göra som person annat än att fler ner tolerans mot effekten är etablerad måste göra det samma för att hålla nivån ungefär där den var innan den första om det inte räckte då.

Nu det återstår att se hur mycket pengar de tänker trycka upp och ut extra eller om inte det vad det nu ska bli. Jag tror vi ska känna oss tämligen tillfreds med att den svenska kronan tycka tendera att gå upp i värde. Det finns regioner i EU där medborgarna har pengar och börjar inflationen röra sig upp har jag svårt att förstå vad det kommer innebära och hur väl inarbetade modeller egentligen stämmer för euro-området och kanske också USA. Kopplingen mellan inflation och pengar som utility theory betraktad från reward i påverkan beteende via våra mest grundläggande system är i principiellt enkelt även för grupper men vår kultur och samspelet mellan individer adderar komplexitet som när ett så pass stort system existerar under ännu omständigheter inte enormt mycket erfarenhet finns av gör att man bäst avstår från att spekulera om lite eller mer inflationen kanske är bra eller dåligt såvida man inte får betalt för det i pengar och medieuppmärksamhet i en spännande hjälteroll lite Batman.

The Economist: Otäcka exempel på dolt kvinnoförtryck

Jag hittade ett möjligt exempel på en ganska diskret men tror jag inte obetydligt dolt mer kulturellt systematiskt via språk inducerande ojämlikhet mellan könen. En stor andel av vad språk är är mer än kommunikation effektiv kommunikation och vi tenderar därför att hålla fast vid begrepp och konstruktioner. Samtidigt vet vi från culture psychology att språk och värderingar samspelar och det så pass konkret att våra värderingar tenderar att flytta sig när vi växlar språk vi pratar med.

The Economist håller ju korrekt för en publikation av denna form som har och fokuserar på att bibehålla förtroende vid sitt varumärke där behovet av det externa annat än för att addera värde inte är vad man ska behöva ta till för att dra läsare. D.v.s. reportage med kända personer, för året välkända krönikörer o.s.v. är inte en självändamål vilket ger avslappning läsning när söker den sammanfattade analysen och oavsett hur väl man i det enskilda fallet bedömer att den ligger gäller ett relativt jämförbart media allmänt högt förtroende. Av samma anledning ges vanligen inte skribenternas namn explicit.

När man skriver in till tidning är därmed frågan hur skribenten ska tituleras. Möjligt går nu namnen att extrahera alternativt att korrekt titel anges. Just för exemplet gäller dessutom att jag inte letade rätt på det tidigare numret och tittade på artikeln.

Emellertid på sidan 12 har vi hela 10 insändare vilka alla inleds med SIR.

Antar vi nu istället att titeln sätts redaktionellt har vi givetvis samma fenomen om det nu inte anpassas för skribentens kön (vilket är möjligt).

Titel just för Sir och som jag tror är det korrekt jämförbara Madam (om nu inte adlig titulering utan för att antyda ett erkänannde av någon form av social status eller värde - alternativt det artiga distanstagandet som säkert var än mer tydligt när duelering var vanligare och att trampa någon på tårna var vad son konvenansen kunde tvinga till duell om man tog fel på orden - men som kan passa för irriterade läsare som skriver in) är i större frågor vad som ligger nära de viktiga kvinnliga föredömena i politik och makt.

Vi har ju i internationell politik de två dominanta kvinnorna med Chancellor Angela Merkel och United States Secretary of State Clinton (där det bara är beklaga om uppgifterna att hon inte tänker fortsätta som utrikesminister efter valet om hennes chef President Obama vinner valet). Här är ju titlarna vad får association till konkreta exempel på kvinnor med makt. Många tidigare exempel finns men på den här typen av positioner fortfarande oerhört få.

Projektet med kvinnliga förebilderNyfiken vital jag initierade i samband med att stereotyper och deras koppling till symbol-systemet generellt fördes in i abstrakt modell (nu i konkretiserad modell och implementation sammanfört med attityder och hela symbolsystemet):

Libyens satsning på turism påbörjad

Bättre synlighet än så här kan Libyen knappast få just nu i amerikanska medier när valet är avklarat:


De senaste årens alla konflikter som involverat USA och mindre entiteter bland arabvärlden svåra att urskilja gör att många av naturliga orsaker oroas av förändring där en risk är att terrorism kan etablera sig i länder om statskontroll faller sönder.

Nu när valet gick bra utan att ett nytt inbördeskrig bröt ut och på många andra sätt föredömligt konfliktfritt och harmoniskt givet det första demokratiska någonsin är det både bra för den komman turismen och också för att visa upp lugna, fredliga världen i semesterparadiset vilket är ett koncept de flesta kan relatera till med vana att kanske föreställa sig även när det inte är direkt aktuellt.

Därigenom har man även om det vid den tanken inte är troligt att särskilt många nu ser det som högt upp listan över turistmål visat möjligheten om framtiden när Libyen är ett seriöst turistmål att överväga. Det har god potential att skapa värden lite överallt därför att det förändrar lite hur man ser på Libyen.

Tidigare om turism i Libyen på Hans Husman om Media:


Libyen var potentiellt viktigt genom att bära så mycket värde det kan skapa för hela regionen och Västerlandet i möjligheter till mindre konflikt. Det är tillfredsställelse att se det börja närma sig verklighet.

Stephen Roach i Bloomberg: När konsumenten vill spara

Vad Stephen S Roach (Yale University professor tidigare i styrelsen för Morgan Stanley, Asia) säger om att den amerikanska konsumenten vill spara och reducera sina lån i Bloomberg är relevant för Sverige:


Det är som han säger en naturlig reaktion och knappast för individen oftast irrationellt att dra ner på överskottskonsumtion och vara försiktig med pengar.

Tittar vi nu på Sverige behöver det av samma anledning inte alls vara övervägande en nackdel att valutan är stark och att Riksbanken höll räntan på en nivå nu närmare bättre anpassad jämfört med tidigare. Den starkare valutan reducerar behov av att spara. Det gör besparingar och befintliga löner i svenska kronor mer värdefulla.

Fördelen av att vi blir rikare under en period när Europa och USA är i ekonomiska problem som gör konsumenten - du och jag - försiktigare med pengar ska vägas mot ev. nackdel för exportindustrin. Frågan för exportindustrin är vad det egentligen betyder konkret för ev. minskade affärer där mycket väl annat kan spela in, och om reducerad konsumtion i Sverige påverkar importen mer (vilket inte verkar otroligt givet att nya televisions-apparater, datorer, bilar m.m. nog är vad man enklast tidigt i en trend med ev. reducerad konsumtion sparar in på att balansera mot mest betydande i vad man handlar i Sverige med budvillighet på boende). Överskott och en stark valuta ger ju också exportindustrin förutsättningar till att investera i Sverige eller få bättre betalt för svensk valuta man säljer för att exportera i andra länder.