Caesar och de färgade skjortarmarma: Brutal maktbelöning just nu

2012-11-28

För några år sedan läste jag en biografi över Caesar - minns ej vilken men en av de senare och i svensk-översättning i pocket-utgåva köpt på en järnvägsstation - som noterar en källa med visst ogillade över att en yngre Caesar hade avvikit från normal klädsel i kulturen och antingen försett togas armar med ett tygmönster eller färgat det.


Det är mycket lätt att övertolka sådana här uppgifter. För en person som blir så pass känd tenderar saker att bevaras bättre (liksom säkert en hel del påhittat).


Vi kan givetvis ha förståelse för modevärdet i det men i en mycket konservativ kultur är det givet Caesars kommande år intressant.


Klädsel i ett uniform-artat mode i någon mening delvis handlar om en investering i det värde flocken representerar och kan förränta till individen.


Ofta handlar det om ett mer långsiktigt värde som kommer bit för bit ungefär som att spara på ett bankkonto eller göra en mycket tråkig ämbetsmanna karriär motsvarande tidigare delen av 1900-talet eller engelska flottan längre tillbaka med årsbundna befordringar m.m. enligt ett mycket noggrant uttryckt system. Blir du väl kapten blir du om du seglar runt tillräckligt många förr eller senare amiral.


Att avvika i klädseln är ju att synas mer. Annorlunda uttrycker ökad möjlighet att diskriminera och indikerar att något nytt finns. Om vi så vill en indikation om en för någon dimension oavsett som oftast rent trivial en egen flock.


Att spel på att vinna den egna flocken i revolutionens spel där mest konkret nära för individen det egna livet sätts på spel är ju en fråga delvis om hur mycket makt - d.v.s. reward - du vill ha och hur länge du är beredd att vänta på den.


Söker man efter ledtrådar för att bekräfta möjligheten indikerar är givetvis hastigheten han agerar med mest intressant, men vi kan också notera åtminstone rykten relaterat en del neuropsykiatriska symptom.


Hur vi minns och hur vi predikterar framtiden inte minst för reward är ju vad som följer mycket likartade samband. Kanske har vi i det också en indikation om likhet i funktion både mellan hur snabbt Caesar agerar i offensiv och dennes rent personligt livshotande problematiska benägenhet för att önska bli vän igen med sina forna kombattanter inkl. Brutus. Snabb och stor reward men med mindre nägenhet att sura över vunna och förlorade fältslag.