Dalai Lama: Vem sätter honom på ålderdomshem? Och när?

2012-07-11
Depressiva sjukdomar och problem kan vara oerhört problematiska. Korrekt behandlade finns goda förutsättningar - särskilt redan vid tidiga episoder - för låg sannolikhet för nya direkt depressiva episoder. Kvarstående personlighetsförändring för hur man ser på världen gäller dock dessa problem precis som tror jag alla känslomässiga erfarenheter speglande en motsvarighet i påverkan av del av livet och hur mycket känslor och händelser avvek från "vanligt".

Att man kan omvärdera idéer och koncept med en annan bild på världen behöver inte vara en nackdel. En trött cynisk världsbild med vissa tecken på inlärd hjälplöshet kan man dock av och till märka hos offentliga personer där man kan misstänka ej evidensbaserad behandling och/eller problem med missbruk av alkohol eller droger (det senare inte minst bland kända musiker m.fl.).

Dalai Lama's uttalanden speglar efter hans depressiva episod för några år sedan inte vad som ger mig och många andra någon trygghet. Tvärtom är det oerhört olyckligt att han inte kan få korrekt hjälp från grupperna i att filtrera, tänka igenom och reflektera över vad hans uttalanden innebär och gärna med moder vetenskap, kunskap och intelligence-system representerade hans tidigare starkare tro på vetenskapens större tyngd än gamla religiösa idéer.

I uttalandet nedan avviker han både från värden vi kan se via vetenskapliga metoder rörande effekt och möjlighet såväl som han gamla religiösa ideologier och ståndpunkter han representerat innan dennes sista (kända) tydliga depressiva episod:

"The Dalai Lama has said he cannot be negative about the spate of self-immolations by Tibetans in China because it would hurt their families.

The exiled spiritual leader said it was best for him to remain neutral on a 'very, very delicate political issue'."

Från: Dalai Lama says he must remain neutral on self-immolations | The Guardian

Uttalandet är inte bara olämpligt och destruktivt. Det är dessutom när det bär denne trötta färg vad vi lärt oss sedan dennes sista kända "större" depression åsikter som ofta tycks emotionellt drivna och väldigt volativa och föränderliga. Det indikerar just att de är föga genomtänkta.

Det Tibetanska folkets situation är mycket ovanlig. Balans mellan Dalai Lamas värde som känd person och möjligheterna till val i exil är viktigt. Att Dalai Lama trätt tillbaka är gott även om man måste exilregeringen börja klargöra vilka av dennes uttalanden som representerar exilregeringen och dess grupper respektive är Dalai Lamas gammal-gubb-depressivt-cyniska världsbild. Varför inte sätta honom att skriva en till bok med vettig hjälp istället. Det är ju vad hans varumärke klarar att levererar värde till och kan göra politisk nytta förutom att sysselsätta honom med lägre risk för underliga uttalanden om ditt och datt till media.

Därför skulle detta indikera att exilregeringen stödjer den här typen av aktioner. Och jag hör inte till dem som 100% är beredd att säga att det är vapen man helt ska avstå från (och det säger jag efter cirka fyra års vånda kring detta givet en i början av den tiden lögn där jag indikerade att det saknade värde trots att jag var medveten om att det kan ha värde och därav korrigeringen sent 2010 respektive tidigt 2011 givet att jag inte såg att det är mitt beslut att filtrera min kunskap rörande sådant vilket jag innan heller inte gjort någonsin tror jag kring något annat än just detta jag fann oerhört smärtsamt att behöva läsa om) dock gäller att den effekt man skulle kunna klara att nå via dem i en tidpunkt där de faktiskt kan leverera värde förstörs av de irrationella excesser i detta vansinne. Folk lär sig att förvänta sig detta som en del av aktioner där tidigare möjlig effekt går tillbaka till innan utan detta men när dessa aktioner avlägsnas faller effekten ner under det.

Ju tidigare man slutar upp med det här struntet och börjar tänka praktiskt realistiskt om metoder och vägar till att nå självstyre desto bättre. Möjligheter till självstyre också oberoende av Kina är möjligt. Självstyre under Kina representerade utrikespolitik är också möjligt. Kommunistiska diktaturen är ej trolig motpart för att nå något av dessa resultatet. Men ska sådant här strunt fortgå tvivlar jag på att Tibet av någon ses som en seriös och trovärdig samtals- och samarbetspartner. Faktiskt rekommenderar jag att man avstår från samarbeten i varje fråga som är säkerhetsmässigt känslig därför att de indikerar fortsatt att tibetanerna saknar kontroll över sin organisation och det är ett säkert tecken på att både förutsedda ej hanterade såväl som oförutsedda säkerhetsproblem finns i organisationen.

Relaterat:

Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
Iranska kvinnor som tänder eld på sig själva
Självmords-brännarna: Tsering Woeser fördömmer