Den mediala mångfalden

2011-04-30

Jag delar uppfattningen Sakine Madon har att mångfald fungerar ut presstöd.

Precis som hon pekar på är det också ett större problem att vi har politiker som tycker att konceptet att politiska åsikter ska avgöra om man får presstöd eller inte ska finnas. Det största problemet med presstödet ligger inte i det utan separationen mellan medborgare och politiska aktörer där i praktiken media hamnar närmare dom politiska partierna generellt ofta med starka vänskapsband och att medarbetare går fram och tillbaka mellan dem.

Om något kan vi se diskussionen om att nu forma presstödet för att gynna vissa politiska partier som en tydlig indikation på att presstödet i sig har blivit farligt och att dom politiska partier inte klarat det ansvar ett sådant problematiskt system kan innebära om man saknar rätt moraliska ryggrad.

Ett annat perspektiv på detta mer relevant för mig är hur man hanterar metoder och möjligheter visade eller indikerade som möjlig ai min modell vilka kan missbrukas. Där har de delats in i två grupper.

Grupp ett inkluderar vad som inte kommer publiceras under överskådlig framtid där jag först vill se att man allmänt nått närmare konceptet. Därför att det minskar den tidslucka mellan tidig och sen anpassning enligt resonemanget för grupp två.

I grupp två finns vad som precis som grupp ett kan missbrukas för att orsaka allvarlig skada. Här ser jag dock att en anpassningsperiod från att möjligheter är kända tills de inte längre är ett problem finns som är kort.

Förutsättningen för att möjligheten i grupp två ska finnas är mer än bara att möjligheten för problem inte ligger för långt ifrån vad man är van att se som möjligheter utan också att ingen dispergens finns.

Har vi dispergens exempelvis om jag tar modell innanför väggarna hos en västerländsk säkerhetstjänst får vi det oavsett om handhavande är helt moraliskt. Riskerna är också problematiska oavsett om man inte ens tillämpar sådant därför att vetskapen är i sig en risk när dispergens råder därför att personer rör på sig och att något finns tenderar i sig forma om kartan.

Särskilt när vi betraktar möjligheten att påverka åsikter i snabba tidsskeenden kan vi lätt se problemet med dispergens än mer när metoder tillämpas. Har vi t.ex. dispergens där ett rasistiskt parti har större kunskap påverkar det saker medan om alla har kunskapen gör det ingen skillnad efter en period.

Problemet kan emellertid bli lika stort om vilken annan politisk entitet som helst skapar dispergens. Höger- och vänster-blocket kan båda vara väldigt troende på respektive koncept men ingenting i forskning, statistisk eller något annat indikerar att någon av sidorna ligger närmare någon särskild sanning där det enda som tycks viktigt är att frihet-, respekt för människan och demokrati råder. Värdet blocken ger ligger mer i att de balanserar och bevakar varandra där effekt också fås när vi kan ha samma block en längre tid som regering därför hotet från fiende blocket håller dem i form.

Därför föreställning hos ett block om att deras idéer är överlägset det andra blocket är felaktiga. De kan vid en tidpunkt vara ett bra val men ingenting indikerar att ett part över en längre tid är bättre än ett annat.

Om något formar respektive block det andra lika mycket. Vi kan se det som att Moderaterna när det gick närmare mitten hade mindre att göra med dom som att befolkningens generella åsikter gick mot mitten och det allmänt ökade vår koncentration där. Enskilda personer kan tro att det beror på en den ena och en den andra eller den och den undersökning de gjort men det är verkligen ett kollektivt språk som påverkar individen från individerna.

På samma sätt gäller det främlingsfientliga partier. Problemet är inte att partiet finns utan problemet är dom åsikter det kanske speglar. För att vettigt kunna diskutera det och se rationellt på frågan gäller dock att man inte bara kan göra en massa antaganden om dom personerna. Det är inte ens säkert att de frågor deras väljare respektive partimedlemmar engagerar sig har något med de frågor som skapat det uttrycket.

Vi kan t.ex. se att konceptet främlingsfientlig är en väldigt stark stereotyp att ta på sig. Du separerar dig förvisso från en större grupp men om en separation ändå upplevs finnas gör ju just det inte någon större skillnad. Att i sig politiskt uttrycka separation mot sådana rörelser genom att ex. särbehandla dem rörande politiskt stöd till press får därför inte den förväntade effekten utan tvärt om stärker de dem.

Inte heller är det kort att se den här typen av partier som problematiska. Åtminstone inte när de är så pass små. Att åsikter uttrycks politiskt snarare än på andra sätt är en förbättring. Ett politiskt parti får andra krav på sig. Där gäller också att partiet blir del av en till grupp där det är gruppen av politiska partier. Det kommer påverka dem. Om något får vi därför en politisk kanal för dessa åsikter vilket är bättre än diverse mindre balanserade uttryck på gatan så att säga.

Jag tvivlar också på att det gör någon skillnad upp eller ner på mängden av dessa åsikter i Sverige. Men jag tror åsikter inte radikaliseras lika mycket vilket reducerar våld och polarisering vilket i sig möjligen kan öka mängden av dem.