Ett begrepp: Slip

2011-05-08

Jag tror jag kan definiera ett begrepp jag använt länge utan att riktigt våga definiera det: slip.

Begreppet används redan i en mängd situationer relaterade till språk och betydelsen vi lägger i det här befinner sig inte långt ifrån dessa. Mycket möjligt hanterar definitionen också dessa.

1. Vi ser det som diskuterat tidigare mindre som att vad vi lärt är lokaliserat unikt som att det är repeterat eller via motivation eller annan faktor relativt "omgivningen" i det biologiska neuronnätet är förstärkt.

2. Betänk att om någon formar ljud N vilket som helst på TV medan de säger ett ljud N + i (där N och i endast betecknar någon ordning i hur de är relativt varandra är organiserade) kommer du uppfatta att du hör / ser ett tredje ljud. Ljudet du ser och ljudet du hör kombinerar med varandra och bildar ett tredje ljud.

3. Vad vi har i två inkluderas i vad vi ser som slip. Vi har två förstärkta vägar och de ger tillsammans ett tredje svar ej relevant. Det kan rent av från kontext vara uppenbart irrelevant.

4. ibland säger vi fel saker. Det kan bara vara att sett något innan som ligger relativt nära för att den förstärkningen ska styra. Det är slip.

5. När vi talar med varandra uttalar vi inte hela ord, laborerar med mellan-rum mellan ord o.s.v. Vi drar nytta av den interferens orden bildar med varandra och behöver givet den inte uttrycka lika mycket som vi väljer att göra i språk. Det är en likartad mekanism men det är inte slip så länge det är relevant.

En vanlig föreställning är att korta (färre tecken) ord är lättare att läsa. Det stämmer inte. Eller faktiskt stämmer det för vissa ord där det som MIT nyligen tydliggjorde är relativt mängden information i orden. D.v.s. vi kan se det som att mer information i orden troligen ger en relativt kraftigare förstärkning.

Nås vi av stark information relativt närliggande men inte relevant relativt varandra kan vi få irrelevanta svar. På samma sätt kan vi dra nytta av samma mekanism för att få nya idéer när vi använder relevant information.

Får man dock konstant slip på något har man också konstant information som stör informationsanalysen relativt hur viktmatriserna är skapade. Och där informationen är sådan att den inte kan separeras bort. Det är vad jag brukar kalla whitening efter en term inom krypteringsanalys eller mer korrekt en teknik för att försvåra kryptringsanalys där vi för krypterad text närmare vitt-brus. Det minskar risken för läckage av information. Om någon riktat klarar whitening mot en kompetent analytiker är det vad man ska ha respekt speglar kunskap.

Interferens när vi talar kan vi jämföra med en del särskilt visuella uttryck (kosmetiska förstärkningar av utseende, mode m.m.) som är underförstådda exempel i:

Förstärkande uttryck behöver stämma med det (ofta visuella) språket som kulturellt uppfattat för att ge en meningsfull förstärkning. Av samma anledning kan vi se kvinnliga företagsledare använda kläder som kombinerar kvinnliga epitet med i kläder använda epitet för företagsledare traditionellt vilka ju är män.

När vi tittar på taggning av nyheter behöver målet vara att taggar uttrycker sådan relevans för nyheten liksom för den över nyheter generella aspekten de uttrycker (ex. GEO eller tid):

Ett uppfattat problem med IDG:s tjänst är just att den inte klarar det men troligen är det någon form av testversion de kör ett tag.

Komplettering: Vi kan också se på aspekter taggade att de förstärker dimensioner åt oss som vi annars hade missat. Det är ju troligen föreställer jag mig det genomgående största värdet för varje aktör som primärt vill analysera data man kontrollerar ex. tidningar. New York Times lösning kan jag uppleva missat möjligheter i det (se. Personregister av amerikanska nyheter: Sverige, Danmark, Norge och Finland jämförda) men fortfarande tror jag relativt mycket annat en ganska ok lösning (men absolut inte att man inte ska göra mer där jag verkligen inte ser att det skulle innebära någon relevant utökad kostnad alls).

Jag vågar inte säga underliggande här men jag tror det. Och jag tror också underliggande för hur barn lär sig språk är vad jag kallar värde. Barnen skattar värde utifrån reaktioner i sin grupp av lekkamrater, mängden skollärare, den lokala flocken d.v.s. föräldrar och syskon m.m. och viktigt (som marknadsföringsfolk bättre än lingvistiker sett) personer från sådana mängder man strävar mot typiskt några år äldre (därav att produkter inriktade ex. på åldersgruppen cirka 10 år marknadsförs med personer cirka 12 - 14 år gamla eller någonstans där där jag inte kommer ihåg att jag har en sammanställning och misstänker att tidsskillnaden varierar med ålder dock bör den väldigt lätt gå att bestämma från vilka artister olika åldersgrupper plockar upp som nya och hur deras publik förändras och ex. Miss Spears bör genom sin karriär berätta det mesta värt att veta här).

Tidigare rörande värde:

D.v.s. ett slip speglar irrelevanta värden som kolliderar. Jämfört med humor men där vi för humor har facit givet tillsammans med relationerna.

För kreativitet har vi direkt värde och abstrakt värde. Direkt är kausalt föregående vad som gav "kollisionen" medan det abstrakta är att se en ny möjlighet där vi kan dra nytta av en gemensam relevans.